Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•378
talen, skrifven och dieputeren om edra, inom eder sjelfva tagna
åsigter, som ransaken Skrifterna endast för att få stöd för
dessa åsigter, eller för att få mästra Mästarens Ord, jag ville,
att I haden sett denna fattiga qvinna ur den fåkunniga hopen;
hon hade gjort intet af allt detta, och ändock hade hon
funnit sin Gud, funnit Vägen, Sanningen och Lifvet.
Då en stund förflutit efter de ord hon sist uttalat, vände
hon sig till Elisabeth och sade: »Jag är så lycklig, mamsell!
Kan ni tro, jag ville icke utbyta detta fattiga bo, med mina
plågor och bekymmer, men med min Frälsares sällskap här,
mot all verldens rikedom och grannlåt, Honom förutan?»
»Ja! mor Anna,» svarade Elisabeth, »det tror jag fullt och
fast! Hvad ni verkligen är lycklig, som har en så stark tro!»
»Häng er på Guds nåd i allting,» inföll gumman hastigt, »så
får också ni en tro såsom min. Men hvad säger jag: min!
— ack min tro, den är otro. — Herren allena ger rätt tro;
det står allt till Hans barmhertighet!»
Innan Elisabeth lemnade det lilla hemmet, afhandlades
flera ämnen; ett af dem låg den gamla synnerligt ömt om
hjertat och må bär nämnas. Hon såg sig nemligen för ett
V O O O
kommande år nödsakad att låta den stackars Regina »komma
på socknen», som det hette, d. v. s. försörjas af socknen, ty att
med sitt arbete kunna förtjena födan för dem båda, då det
svåra bröstlidandet alltjemt tilltog och krafterna aftogo,
dertill ansåg hon sig nu mera alldeles ur stånd. Dessutom behöfde
flickan äfven kläder. Men för att försörjas af socknen måste
Regina, såsom de öfriga fattighjonen, bortauktioncras och
inropas af någon församlingsbo, som för minsta möjliga
betalning kunde emottaga henne. Bestyrelsen för fattigvården
hade funnit det ändamålsenligast, så väl för kommunen som
för de fattiga sjelfva, att på auktion bortackordera dessa
senare — och hvarje år stod tillfälle öppet för både de
inropande och de inropade att göra ombyte, i händelse
missbelåtenhet å någondera sidan skulle inträffa. Regina måste
således om hon tillföllo fattigförsörjuingen skiljas vid modren och
komma i främmande händer. — Se här den ömmande punkten
— och öm var den i sanning!
»Jag våndas så att hjertat skälfver, bara jag tänker härpå,»
sade den gamla. »Men,» tillade hon och skakade pä hufvudet,
»det bevisar också hur dåligt jag förtröstar på Honom, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
