Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen, men på så vis, att hvad hon påklädde gossen, det
nfklädde hon sig sjelf. Hvad hon genom spånad kunde
förtjena, var ej tillräckligt, ens för hennes och Reginas
lifsuppe-hslle, än mindre för hela familjens beklädnad tillika.
Resultatet af allt detta blef slutligen, att den lille Erik — en
liflig och ovanligt gudfruktig gosse — gick iklädd ett slags
turk-arabisk drägt, midtemellam byxor och kjortel, och hans
mor bar ett slags tunika, midtemellan stubb och klädning,
trossen hade en oöfvervinnerlig lust att blifva sjöman, men
af brist på kläder kunde härvid ingenting göras. En
sjökapten H. hade lofvat inedtaga honom på en resa till Brasilien,
för att se om han passade för sjömanslifvet, men utfåstat
sora vilkor, att Erik skulle hafva så och så stor garderob.
Gossen grät af ångest att ej kunna få de erforderliga
kläderna; modern grät också — det kära barnets sorg var äfven
hennes — men lnon var i allting nöjd och undergifVen. »Vi
måste lära oss försaka våra högsta jordiska önskningar,» sade
hon till sonen. »Guds afsigter med dig vet du icke; Han
ger dig nog kläder, när Han vill att du skall resa!» — Och
•slutligen grät äfven Elisabeth. »Kan ni ej hjelpa mig på
något sätt, mamsell lilla?» hade Erik sagt till henne, och
hans barnsliga, bedjande blick trängde till djupet af hennes
hjerta. Ja, tänkte hon, här måste ske en reform;
byxkjor-teln måste blifva riktiga byxor och stubbklädningen en
riktig klädning; allt måste skaffas för Eriks utstyrsel och Erik
måste ut till sjös.
Genom vänners och bekantas goda hjelp lyckades ock
Elisabeth få hopsamladt så mycket, att gumman fick nya
kläder och Erik det mesta af hvad som fordrades för resan.
Två par byxor fattades dock ännu, — hvarifrån taga dessa?
Frågan upplöste sig i försöket med det förut omnämnda
manuskriptet, och utgången häraf är läsaren bekant. Elisabeth
kom nu för att meddela den gamla modern allt detta.
Den innerliga fröjd, som gumman härvid kände, var
■obeskriflig. »Gud!» utbrast hon, »Dig år ingen lik; Din
kärlek och godhet för menniskors barn är större än himmel
och jord; Du hafver vändt min suckan i fröjd, Du hafver
omgjordat mig med glädje; jag är för ringa till all Din nåd
emot mig!» Hennes ansigte strålade af glädje, det var som
förklaradt; Elisabeth vågade ej tala på en lång stund.
O, I vise, som på »tankats» väg allena viljen finna Gtid, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
