Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•382
Ropet upptogs af anktionistcn: »70 rdr bjudet! Första—•
andra —–-tredje gång!» Klubban föll. »Hvems var
inropet?»
Det var den stackars modren, som sjelf inropat sitt barn.
»Min gumma,» sade nu ordföranden, »om bcstyrelscn
velat lemna försörjningsmedlen för ditt barn till dig, så hade
ju flickan i dag icke behöft att bortauktioneras; men att så
göra hade varit stridande mot stadgarne och olämpligt
dessutom, ty flickan hade då icke fått tillgodonjuta sin fulla rätt.
Du sjelf — fattig och sjuklig som du är — skulle hafva
inkräktat den för henne. Förstår du detta?»
»Ja, jag förstår det nog,» svarade med skälfvande röst
den gamla, »och jag hade ingenting sagt heller, om det inte
kännts så svårt att mista flickan. — Det känns så svårt, herr
patron, — kan jag inte få behålla henne? hon skall få
alltsammans af fattigmedlen för sin del, det lofvar jag; — jag
vill hellre svälta sjelf än röra dem!»
Ordföranden, synbart rörd, vände sig härvid till de
öfriga medlemmarne af bestyreisen och utbytte några ord med
dem; han fortfor derefter till gumman:
»Du får behålla flickan hos dig såsom du önskar, om
du skaffar antaglig borgesman för hvad du lofvat, någon
till hvilken medlen kunna lemnas oeh som tillser att
desamma för ändamålet användas!»
»Jag har ingen annan borgesman ån Herren Gud,»
svarade mor Anna modigt, »men Han skall nog se till mig och
påminna mig om mitt löfte, herr patron.»
Ordföranden log, liksom till hälften beredd på detta svar,
och till hälften ogillande det. »Det der låter godt och väl,
min vän,» sade ban, »men vi kunna ej taga fasta på dina
ord härutinnan. Gud är för hög att af dig dragas ned i
dylika borgensförbindelser. — Han lär icke åtaga sig sådant
uppdrag och vi åtnöja oss nu med en menniska! Ar det
någon hår närvarande, som skulle vilja åtaga sig tillsynen
öfver Regina Carlsdotter, samt ansvara för att fattigmedlen för
O " O
henne riktigt användas?» Denna fråga ställdes till hela folk-
o c
hopen och den var knappt uttalad, förrän en röst — nästan
lika darrande oeh svag, som nyss den stackars moderns —
svarade: »Ja!»
»Den som svarat, komme fram och teckne sitt namn
under auktionsropet,» uppmanade ordföranden, pekande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
