Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:m
banden pà en på auktionsbordet liggande lista, hvarå hvarje
inropare upptecknade sitt namn. lians blickar spanade
frågande efter den svarande.
Med en hög rodnad på sina kinder och ett tåreskimmer
öfver de vackra ögonen trädde den unga flickan vid
Elisabeths sida fram till bordet och nedskref sitt namn på listan.
Hon blef alltså medel i en högre styrelses hand för glädjens
återställande inom det hardt när förkrossade modersbröstet
hon blef solstrålen, som genombröt det svarta, hotande:
molnet.
Några dagar efter ofvanstående tilldragelse var Erik
färdig att tåga af på sin långa sjöresa. I hans Bibel hade
Elisabeth skrifvit följande ord efter moderns diktamen:
Erik Carlsson,
Detta säger din mor: »Käre Erik, glöm aldrig din Gud
och den Han sändt hafver, Jesus Christus! Fly synden och
fly till Jesus; läs Hans ord och håll dig intill Honom, så
går det dig väl hur illa det än ser ut!»
Anna Eriksdotter,
Då Erik — iklädd sina nya kläder och glad af
hjertans-grund att ändtligen stå vid målet för sina högsta
önskningar — tog afsked af Elisabeth, sade ban till henne: »Tack,
mamsell lilla, för allt godt, och tacka alla de andra, ifrån
mig, som gifvit mig så mycket! När jag kommer hem igen
— om jag kommer igen,» tillade lian, hejdande sig, »ty det
står i Guds hand — så måtte jag väl icke vara en sådan
stackare, som jag nu är. Då skall jag nog hjelpa mor med
både kläder och »fö’a»!
I den lilla stugan vid Clarclfvens strand sutto
emellertid mor och dotter som förr med hvarandra och med sin
fattigdom och sina plågor, men lyckliga ändock, ty allt kunde
hafva varit vida värre. Nu hade de ju hvarandra och sitt gamla
hem och för ett kommande år vissheten om lifvets uppehälle
för åtminstone en utaf dem, och sedan hoppet om den käre
Eriks återkomst. Med Oktober månads ingång fick Regina
uppbära sin andel af socknens fattigutdelning och punktligt
fullgjorde den unga flickan, som åtagit sig henne, sitt
påtagna värf. Men underligt nog, med Oktober månad tillföll
äfven den gamla modren så mycket af detta lifvets uppehälle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
