- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tionde årgången. 1868 /
17

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

»den sæd i Smaapigenes Barm
Der skal lære det ædleste Frö.»

Det är detta äfven den svenska qvinnan har att betänka.
Ilon har icke rättighet, att vänta uppå att »staten» skall göra
allt. Det är hennes ovilkorliga skyldighet att i hvarje stund
hålla sig beredd på offer, att oaflåtligt vårda
fosterlandskärlekens heliga låga och kraft. Denne son som hon födt och
fostrat... hon skall väcka och underhålla hans styrka, hans
mod, hans insigter, så att de kunna tjena fosterlandet icke blott
till f|örkofran utan äfven till försvar. Denna dotter ... äfven hon
skall uppfödas till att i sin ordning kunna fostra kraftiga,
fosterlandsälskande söner och döttrar. Men äro väl alla våra
qvinnor ii hvarje ögonblick och på alla punkter vakna för denna
skyldighets fordringar? Förfaller aldrig den uppfostran hon
bedrifver till klemighet? Ar hon väl ständigt på sin vakt mot
flärd,ens lockelse? Låter hon sis; aldrig öfverlistas af den
kortsynta egennyttans ingifvelser? Höjer hon väl oaflåtligt inom
hemmet, saktmodigt men dock pligtstarkt, sin röst, der hon
tycker sig förmärka, att skolan genom sina anordningar
motarbetar hennes försök att uppfostra sonen eller dottern till
redbarhet, duglighet och kraft? Gifver hon i hvarje stund det
föredöme, som verkar mer än ord och varning? Äro hennes
sysselsättningar, hennes hushållning, hennes sätt att kläda sig
alltid sådana, att både mannen och barnen oförmärkt ledas att
likna henne i arbetsamhet, tarflighet och enkelhet? Visar hon
i ord och i handling sitt deltagande för fosterlandet och dess

o C

utveckling så, att de som af henne bero och de som henne
älska oförmärkt eller öppet fostras till samma deltagande?
Offrar hon, med ett ord, aldrig framtidens kraf för
ögonblickets lek? Är hon alltid fosterländsk, såsom modér och maka,
såsom fästmö och syster, såsom lärarinna och vän?

Vi vilja icke, kunna icke tvifla derpå. Men, gånge dock
hvar och en till sig sjelf, — och det skall helt visst
befinnas, att vi alla hafva mycket att förebrå oss, mycket att
upprätta, mycket att förbättra så ifråga om vår hushållning
som vår uppfostran.

Det var vid Eton, den berömda engelska skolan, som
Wellington förklarade slaget vid Waterloo blef vunnet,
dermed afseende, att det var den kraftiga, härdande uppfostran,
de engelska offieerarne såsom skolpojkar erhållit, som
gjorde den engelska arméen till segervinnare. Det är den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1868/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free