Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
I min ordning berättade jag henne nu vår historia, till
hvilken hon lyssnade med stort intresse. Frågor och svar
vexlades, förtroenden utbyttes, som om vi känt hvarandra
seda.ii många år. Då vi slutat tala om oss sjelfva, berättade
hon för mig om kejsaren och huru han var omtyckt.
«Många hata honom.» sade hon, »isynnerhet de höga
herrarne, men säge hvad man vill, för arbetaren har han
gjort mycket. Och se er omkring i vårt Paris — det har
han gjort till Frankrikes hjerta — jag älskar honom.»
Ilon gaf en hastig öfversigt öfver arbetsklassens ställning
i Frankrike och frågade huru vi hade det i Sverige m. m.
Det är otroligt huru mycket två talföra fruntimmer kunna
medhinna på en timme, när viljan är god.
Ändtligen kommo vi hem. Der lågo våra tyger
utbredda, och nu blef det eld i vår parisiska.
»Så vackra tyger! skola de alla sys? hvem af er skall
ha det mörka tyget?» — pekande på ett svart och
gridelin-randigt.
»Det ha vi köpt åt vår mor.»
»Ah! quelle jolie åto ffe pour une maman!» Och Josephine
fick tårar i ögonen. Hon vände upp och ned på allt,
beundrade allt; slutligen sprang hon till fönstret och slog
ihop händerna af förtjusning öfver utsigten: »Detta är Paris,
vårt Paris, har ni något så vackert i Österrike?»
På två dagar sydde hon verkligen våra klädningar och
gjorde det utmärkt bra. Den svarta var hon ej fullt nöjd
ined; »il nya pas de queue! ifais la petite robe mauve! Mais
comme elle est ravissante! Regardez donc la queue, mademoisellel
Hon kunde ej ha varit mera betagen i klädningen oni den
varit hennes egen.
»Men hur skall man kunna dansa i en så lång
klädning?» frågade min kamrat.
O —
»Ön fait cornme pa,» sade Josephine, upplyfte en flik
af sin klädning, draperade den kring ena axeln, tog ett
par danssteg i rummet, och visade dervid de vackraste små
fötter. Så fingo vi lära den konsten.
Kommer du någongång till Paris, så se här vår lilla
sömmerskas adress: Josephine Fougerel, Faubourg S:t
IIo-noré, M 220.
Och dermed taga vi afsked af henne.–––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
