Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
plig’t. På 20 år hade hon ej mer än tvenne gånger lemnat
sin bod; första gången för att fira sin dotters bröllop, den
andira för ett besök i expositionen, hvarom mera senare. I
det lilla, trånga köket berättade hon mig sin historia
ungefär på följande sätt:
»Mademoiselle! jag har haft många bekymmer i mina
dar;; jag har arbetat i 30 år för familjens underhåll. Hvarje
dag har jag stått på post vid »/a caisse» och hvarenda sou
bar jag antecknat i min kassabok. Jag har varit lycklig nog
att ej ega mer än tvenne barn. Min dotter är redan gift
comime il faut, avec un boulanger. Hon var då redan
22 år, la pauvrette.’ men vi hade ej förr kunnat samla
tillräckligt till hemgiften, llon har nu en stor, högst elegant bod
i hj|ertat af Paris; barnen flyga alltid högre än föräldrarne,
som ni vet. Det är nu 2 år sedan vi gifte bort henne. Ni
ser der min vackra gosse; så snart vi kunnat skaffa honom
en filicka med passande »dot», öfverlemna vi affären åt honom
och draga oss undan till ett »chateau», som min nian
spekulerar på, och der vi tänka framlefva det återstående af
våra dagar.»
»Jag skulle gerna vilja se er dotter, madame. Ar hon
vacker liksom er son?»
»Pouah! elle ressemble trop à mon mari; 7tiais elle a
beau-coup d1esprit pour les affaires!»
»I detta fall, åtminstone, liknar hon er.»
»Si, mademoiselle, hon har ärft mina grundsatser. Fast
■vilja, arbetsamhet och bestämda grundsatser — se der, det bästa
arf föräldrar kunna lemna sina barn.»
Här afbröts samtalet af tjenarinnan, som anmälde madame 1j.
»Koin med!» utropade madame i högsta förtjusning och
drog mig in i en liten, vackert möblerad kammare. I soffan
satt redan en dam, klädd i siden och spetsar, hvilken min fru
omfamnade och kysste på båda kinderna såsom det brukas
här. Vänd till mig, yttrade hon derefter med stolta blickar:
»Voici notre demoiselle!»
Till min ledsnad kunde jag ej stanna och göra hennes
dotters bekantskap, ty middagen väntade.
Några dagar derefter befann jag mig i den svenska
afdelningen af expositionen, då jag hastigt fick sigte på ett par
eleganta damer, som helsade mig helt bekant. Den ena
syntes \ara en äldre fru, den andra en ung, vacker flicka, klädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
