Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
i en ljus sidenklädning och den mest förtjusande hvita hatt.
Jag trodde i början att det var ett misstag, men igenkände
slutligen vår restaurant, hvilken med ett skälmskt leende
presenterade sin nièce — kökspigan. Nu var det min tur att
blifva brydd. Jag kunde ej taga mina blickar från den vackra
flickan, der hon stod framför mig, rodnande och med
nedslagna ögon. Det var Cendrillon efter förvandlingen. Vi
följdes nu åt en stund och jag visade dem åtskilligt af vår
utställning. Madame spekulerade starkt på en mårdmuff, för
hvilken hon ville gifva 100 francs; men som säljaren fordrade
120, måste hon uppskjuta handeln, »son mari étant si bite et
entété», att han ej ville anslå mer än 100 francs till affären.
Ju mera man lär känna de arbetande klasserna i
Frankrike, ju mera måste man värdera dem för den praktiska
klokhet, arbetsamhet och omtanke, som de ådagalägga i allt.
Arbetet utgör deras glädje och stolthet. Ett nygift par
tänker alltid på att spara för framtiden; när familjen ökas, sträfva
föräldrarne först att försörja barnen, lära dem ett
handtverk och gifta bort dem, så fort hemgiften är i ordning.
När barnen äro utflugna, börja de spara för sig sjelfva. Jag
är öfvertygad att vår restaurant egde 100,01)0 francs, och
det oaktadt fortfor hon att arbeta dag ut och dag in, till
dess sonen uppnått myndig ålder och var redo att
öfvertaga rörelsen. Niècen var, som sagdt, husets piga och
förrättade alla möjliga sysslor.
De manliga arbetarne i Paris äro särdeles enkelt och
passande klädda: helg- och hvardag bära de den välkända
blusen. Ofta får man se en blusman föra ett elegant
fruntimmer på gatan, i expositionen eller i museerna. IIos osa
år det icke så. Der anser sig arbetaren, åtminstone om
söndagarna, böra kläda sig som herreman, och ingen flicka
skulle vilja gå arm i arm med en blusman på gatan.
Hur ofta önskar jag icke, att våra arbetare,
bodföreståndare och småkrämare i Stockholm vore blott hälften så
nyktra, flitiga och sparsamma, som mina grannar, samt att
våra svenska mödrar ville likasom vår simpla restaurant
inplanta hos sina barn »arbetsamhet, sparsamhet, fast vilja och
goda grundsatser».
Innan jag skickar utaf brefvet, vill jag tillägga några
ord om mitt besök i diamantsliperiet. Det var särdeles
intressant att se, och gaf mig många tankar, mången lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
