Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
dorn äfven, först och främst i tålamod. I nästan hvarje
annan verkstad kan man få hvad man vill färdiggjordt
under sina ögon. Modisten bjuder dig blommor, skomakaren
skodion, sömmerskan kragar in. m., men diamantsliparen
behöfv|er år till sitt arbetes fulländande. Stenen skrapas, filas,
nedliägges under tunga pressar, oljas, kortligen, den
genomgår hundrade olika behandlingar och ändock ser man
knappast, att den undergår någon förändring.
Men är det ej så, tänkte jag, med allt, som skall uppnå
högre fulländning, inom den andliga så väl som (len mate-
~ „D’ O
riela verlden? Ar ej menniskosjälen en af dessa hårdslipade
diamanter? Måste cj ditt eget hjerta, såsom den oklara
stenen, i konstnärens hand undergå en oupphörlig tuktan, för
att få något värde? Måste det ej, liksom den, rifvas, slitas,
läggas under smärtans olidliga pressar och stundom
bestrykas för ett ögonblick med den lenande oljan, för att ånyo
slipas mot de hvassa spillrorna af sitt eget väsende, tills det
slutligen blifvit rent och genomskinligt nog att uppfånga
och i sig återspegla det himmelska ljuset?
Så der ungefär gestaltade sig mina tankar medan jag
stod bland mängden och betraktade stensliparnes arbete.
Alen frågor sådana som dessa kunna icke besvaras i ett
nu, och jag skulle kanske icke framkastat dem här,
tillsammans med så mycket annat af obetydligare art, så vida
du ej uppmanat mig »att omtala alla de intryck jay erfarit,
synnerligen om de lärt mig något nytt, tvingat mig till eftertanke
och ledt mig att se det andeliga bakom det materiela».
Om du derföre skulle finna mitt bref af ett alltför
blandadt innehåll, så skyll skulden på dig sjelf och icke på din
egen Gerda.
VIII. BREV FRA KÖBENHAVN,
Kbli. ti. 15 Februar 18(58.
Det heder i et af våre fælles-nordiskc åldkvad, det ældgamle
Havamal:
llvis Du har en ven,
og Du tror ham vel,
og vil godt af ham Du have,
skal Dit sind ined hans Du blaudc o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
