Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
bristande som den vid minsta beröring? Och slutligen —
huru förena den brinnande uppmaningen i inledningen, att
låta det qvinliga elementet fritt utströmma i alla riktningar
genom samhällslifvet, med den på sista bladet (dock endast
i en not) uttalade afsigten, att steg för steg allt mer och mer
särskilja qvinnan från mannen?»
»Nå ja,» inföll min hustru otåligt, »jag har ju medgifvit
att förf:n har sina oförklarliga inkonseqvenser. Men i ett fall
må vi dock gifva honom rätt, och det är i påståendet att vi
qvinnor sakna allt politiskt förstånd. Med bästa vilja i
verlden skulle vi ej kunna jäfva de slående bevis ban anför för
denna sats.»
»Skulle det verkligen vara så omöjligt?» återtog jag
leende. »Låtom oss blott begagna förf:ns egen method, och
jemföra t. ex. vår egen Margaretha med herr Erik af
Pommern, Lovisa Ulrika med hennes gemål, Elisabeth med
Stuartarne, för att ej tala om en Maria Theresia, en Catharina
m. fl. Och sedan, — skulle man ej bland revolutionens män
kunna upptäcka någon med mindre politiskt mod och
förstånd, än denna unga qvinna (Mad. Roland), som, då hon
med snillets och hjertats förenade vältalighet gick att inför
konventet föra folkets talan, och hejdades af en bland de
kringstående, med utropet: »Ni! en qvinna! och ensam! huru
vågar ni?» svarade: »Ensam, min herre! ser ni då icke att
jag har sanningen och fosterlandskärleken med mig?»»
Tillbakaslagen, men icke öfvervunnen, anförde min
motståndare några andra af revolutionens qvinnor såsom
mot-bevis. Jag svarade med att uppläsa det af Legouvé anförda
brefvet från markisinnan Fontenay, denna ädla qvinna,
hvilken förf:n sjelf betecknar såsom den der räddat Bordeaux
från blodbad och Paris från skräckregeringens fasor.
Sjelf rörd af de vackra drag ur hennes köns historia, jag
här framhållit, vände min hustru dock mina egna vapen emot
mig, i det hon erinrade, att hvad Mad. Fontenay begärt af
konventet var just hvad Legouvé begärde för qvinnan:
rättigheten att egna någon del af sitt lif åt fosterlandets tjenst,
— ej på det politiska, men på det sociala området — främst
genom att vaka öfver nödens barn, värna om den allmänna
sedligheten samt gifva lif och själ åt de
välgörenhetstheo-rier, som staten uppställer.
»Man älskar sitt fosterland i samma mån som man offrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
