Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sig sjelf derför,» eade hon. »Derför vill Legouvé binda oss
vid vårt land ined det oupplösliga bandet af en helig skuld.
Han fordrar för oss icke sà mycket rättigheter att utöfva, som
icke mera pligter att fylla. Och deri har han rätt — icke
sannt?»
Här mötte mig en fuktig blick, hvars bevekande makt
jag hade mycket svårt att ej obetingadt underkasta mig.
»Han har rätt,» upprepade jag tvekande, »men ...»
»Och i alla händelser,» afbröt hon, »har Legouvé aldrig
uppdragit någon oåterkallelig gräns för det qvinliga
inflytandet — aldrig uppträdt med något kathegoriskt: härtill
skall du gå, men icke vidare. Han kan ur rättslig synpunkt
erkänna mycket, hvars omedelbara och fullständiga
tillämpning han tills vidare uppskjuter. Det är icke de våldsamma
omkastningarnes, det är det eviga fortskridandets, den
gradvis skeende frigörelsens talan han för, och detta icke för
qvinnans skull allenast, utan för familjens, för samhällets,
för mensklighetens.»
»Det är sannt,» medgaf jag, »och du har sjelf redan i
början af vår lilla studie antydt denna hans ståndpunkt,
hvilken för öfrigt i korthet innefattas i hans egna ord: »/ dag
är gårdagens lärjunge.»
»Säkert äiy fortfor min hustru, som talat sig helt varm
i försvaret för sin gunstling, »att vi af Legouvé mottagit
oförgätliga lärdomar och att man icke lemnar hans arbete
utan en djupare insigt i sitt eget väsende, och en klarare
utsigt öfver sin egen uppgift, än man förut egt. Ära och
tack vare derför den ädle fransmannen!»
Ett rop af glada barnröster afbröt här loftalet, innan
jag bann mer än instämma deruti, och medan talarinnan
skyndade in i barnkammaren intog jag hennes plats, för att
så godt sig göra lät sammanbinda till ett helt hennes spridda
anteckningar.
Detta arbete var just slutadt, och jag sträckte handen
efter min vän Bolins studier, då jag hörde en röst bakom
mig utropa: »Hvad ämnar du göra?»
»Sluta uppsatsen naturligtvis.»
»Omöjligt, min vän.»
»Hvarför si?»
»Först och främst emedan jag lofvat Carl och Anna att
gå ut med oss; och sedan emedan jag har en alldeles tydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
