Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
känning af att tidskriftens läsare fått mera än nog af oss
och Vår Lektyr för denna gång.»
Jag-ville invända något, men i detsamma lades ett mjukt
och lent föremål öfver mina ögon, mina läppar tillslötos på
ett oemotståndligt sätt, en hand smög pennan ur mina
motvilliga fingrar och satte punkt för alla vidare meddelanden,
tilläggande en önskan, att läsaren måtte haft blott hälften
så mycket nöje af Vår Lektyr, som
Keiner och Inga *).
XIV. SILLE BEYER**).
Da begge de gamle forældre på Fredriksgård var dode,
faderen 1847 og moderen 1851, blev, som sagt, de
efterle-vende søstre ejerinder. De delte nu arbejdet imellem sig,
— og hvor naturligt, at Sille fik »det skönne» under sit
område! Hun sörgede for blomsterhaven, og denne omsorg
hørte til hendes kæreste sysler; det vil ikke sige, at hun
håldt urtegårdsmænd og lugekoner i örone, — nej, hun var
selv både det ene og det andet; man skulde ikke tro at
have digterinden for sig, når man så hende gå i haven med
den bredskyggede hat, vande bedene og skuffe gangene.
Blomster var ligesom born altid genstand for hendes
ömmeste pleje, og med rette blev der sunget ved hendes grav:
»I Havehjörnet, hvor hun sad
Blandt Blomsterbörnene i Aftenrøden,
Der var en Taare paa hvert Blad;
Thi deres Moder dem berøved Døden.»
I flere år endnu skulde hun dog nyde sin fulde sundhed;
ligefra sin tidligste barndom havde hun også glædet sig ved
*) Då de respektive Förf:ne temligen fritt återgifvit Legouvé’s
tankar, utan att ordagrannt följa, vare sig förf:n eller öfversättaren,
kan man af deras uppsats icke döroa om den svenska
öfversättnin-gens beskaffenhet. Det torde derföre tillåtas oss att påpeka den
såsom synnerligt förtjenstfull, samt erinra om den tacksamhet man är
skyldig öfversättare och förläggare, hvilka införlifva med vår
litteratur arbeteu af så högt värde som detta. Red:n.
**) Slut från föregående häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
