Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
mest opoetiska zonen inom det menskliga lifvets omfång har
blifvit upphöjd till rang och värdighet af middagslinie, till
den dramatiska axeln för tillvarons rotationer.
»Man häpnar när man ser huru denna sedliga sofistik
verkat på den menskliga dumheten. Falska idéer brutalisera
hastigast enfalden. Den enfaldige eger ofta i viss mån
ef-terapning8förmåga, och nästan alltid i hög grad
efterapnings-lust. Att taga prägel af det ytlig aste i tidens bildning är
merendels hans sträfvande och ära. Är nu denna bildning
i någon af sina delar förskämd, så skall man finna att det,
med kanske ett undantag för tjugu, företrädesvis år denna
del han tillegnar sig. Äro dåliga seder moderna, är det lika
troligt att han anlägger dem, som att han anlägger moderna
kläder. Med kall fantasi störtar han sig in på den
kungsväg af förderf, som en förvillad inbillning första gången
utpekat. Utan begär slukar han det vidrigaste alkohol; utan
att känna rusets retelse drar han öfver sig rusets elände;
hit har exemplet fört honom. Hans sinne var ett mjukt vax;
samhällssederna gåfvo det af en slump ordningens eller
oordningens prägel. Är det den senare stämpeln, han får
mottaga, så bär han mindre uttrycket af egen böjelse än mf
samtidens seder.
»Ser man sig omkring bland menniskor, upptäcker man
sällan den passionernas svindel, hvarom så mycket blifvit
taladt och skrifvet. Med den trögaste min i verlden går
man på jagt efter nöjen. Vår liknöjda uppsyn, våra loja
rörelser tyckas motsäga sjelfva begreppet passion. Bland
hundra förvillelser synas oss minst nittio vara begångma,
eller gångna uti, vid kallt blod, utan all häftigare sinnenas
svallning. Med någon uppmärksamhet på det dagliga
lifvet blir man snart böjd för den tro, att det är vida nner de
dåliga vanorna, än lidelserna, som beherrska oss. Diet
allmänna bruket, behofvet att döda tiden, i förbund med
lojheten af våra sedliga instinkter, inbjuda oss att med
förströelser döfva en tom hjerna. Derföre är hvardagsprattet om
sinnenas yra, såsom en ursäkt för förvillelserna, i allmänhet
blott en bedräglig, poetisk fras, lagom grann för att behaga
en oren smak, lagom frisk för att tillfredsställa ettt ofint
samvete. Men så vida vi icke äro vildar, borde dock icke
den sinnliga naturen få tyrannisera oss. För det enkla
förståndet synes det klart, att det civiliserade lifvet är civili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
