Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
slägtets, vinnes icke åt jorden på andra vilkor, än att vi sannt
och skarpt känna huru mycket som fattas oss sjelfva och
ärligt rysa, för att se våra barn med oss ställa sig på samma
trappsteg.
»En sådan känsla är födslosmärtan för hvarje nyskapelse
inom menniskoverlden. Intet nytt och klarare medvetande,
inga högre och renare sedliga begrepp hafva i någon tid
uppfriskat folken, utan att det föregående slägtledet kännt såsom brist
hvad det efterföljande räknat såsom förvärf. När andrummet
blir för trångt för vårt evighetssökande, sedliga väsende, är
det för våra barn soin vi lida. Allt hvad menniskan en gång
C O
skall ega, måste hennes hjerta genom qvalfull saknad draga
till sig. Allt godt kommer visserligen till oss »ofvan’efter»,
men det kommer endast i den mån vi med bela vår häg
begära det. Vi äro skyarne, som samla vattendropparne; våra
barn skola känna det uppfriskande regnet på sina hufvuden.
Hvad en hel generation bedt om ur sitt hjertas djup, faller
den efterföljande till godo. Hvarje äkta bön är uttrycket för
ett djupt behof; endast hvad man rätt saknar kan man rätt
begära. Sakna vi samveten och knrakterer i verlden, o! så
låtom oss genom våra böner framkalla dem ur ännu ofödda
slägten.
»Menniskans historia är en fortlöpande berättelse oun
försök att komma ur inskränkning och förderf till frihet och
kraft i det goda. Våra förfäder hafva, utom det dåliga
arfvet, lemnat oss stora områden af sedlig hyfsning, utrotat för
oss en mängd naturvidriga bruk. Hvad nytt hafva vi :att
tillägga åt våra barn? Troligen ändå någonting godt. Lyssna
till våra förtjusta loftalare, och de skola utropa: oändligtt
mycket godt! Men se också till bottnen af vår ruttenhet! dlen är
knappast mindre djupliggande än förr, otn också, genoun
behändiga anordningar, de ur densamma utvecklade dödliga
gaserna lättare fördelas. Vi ega i vår religion de allra
ovil-korligaste och omutligaste sedelagar, men de besvära oss ej;
i lefvernet behöfva vi på sin höjd göra afseende på
strafflagen och den ingalunda stränga pligtlära, som civilisanionen
l>å sitt närvarande stadium uppställer. Att lefva ett fläckfritt,
i oupphörlig andlig utveckling begripet lif inför den Evige
och under ett sådant sträfvande underordna den ovärderliga
yttre kultur, vår tid uppnått, uppställes icke såsom en
ovilkorlig fordran för enhvar och är snarare att anse som en utopi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
