Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Sannerligen, om man icke af vissa tecken vågade sluta, att
den sofism, som hittat på att skilja lära och lefverne från
hvarandra, snart vore utlefvad, och inom kort måste falla
tillsamman, skulle man tro att, af allt hvad förestående
generationer lemnat i arf åt de följande, är den lott vi mottagit af
våra fäder nära nog den sämsta.
»Men utan tvifvel hafva alla friskare energier i vår tid
börjit tröttna vid sakerna sådana de äro. Man känner här
och der kanske bättre än någon förfluten tid kännt, att lifvet,
menskligt att tala, förrinner, utan någon behållning, såvida
derned icke fyllas vilkoren för en bättre tillvaro än vår
närvarande; hvad ännu värre är: att frambringandet af ett nytt
slägte, utan det samtidiga frambringandet af friskare,
menskliga^ seder, är icke en välgerning, utan ett brott. Vi känna
det såsom en strängt bjudande pligt för oss, att, så vidt vi
förmå, odla och göra helsosam den jordmån, hvari den framtida
menskligheten skall växa. Litet oftare än nu sker behöfde vi
ockiå erinra oss, att det blott är friska örter, som ge goda frön.
’ 7 DO
»För egen del bli vi aldrig färdiga; alltid begynnare, vända
vi inda till trötthet de första bladen af lifvets gamla codex,
utan att förstå hvad vi läsa eller ändamålet hvarföre vi läsa
den. Tomma och hållningslösa, vi må låtsa hvilken
skenbartrygghet som helst, irra vi omkring i verlden, tills vi få en
skjmt af begrepp derom, ntt vi äro framtidens grundläggare.
Mei derefter får äfven den minsta sak värde; vi börja fatta att
hvarje det simplaste ord, hvarje den vanligaste handling utöfva
djupgående verkningar på den blifvande mensklighetens
öden och att vi derför aldrig nog samvetsgrannt kunna vaka
öfver oss sjelfva.
»Ar det förmätet att ana ett okändt bättre, när det kända
sänre gjort oss inodfällda och betryckta, så är det också
för-mäet af den blinde att drömma otn solen och dagen. Har
åte-igen den lekamligen blinde rätt att sysselsätta sin
inbillningskraft med aningar om den jordens skönhet, som han icke
ser så har lika visst den andligen skumögda menniskan rätt
D O
att ana den bättre tillvaro, hvari hennes ande engång skall
rön» sig. Från begynnelsen var ju inbillningen ämnad att
sanmanlänka oss med Gud och den osynliga verlden, ehuru
vi lafva brukat henne i sinnenas tjenst, der han visat sig
sär-dehs tjenlig att förvirra begreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
