Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
de Rafaelska brefven såsom det djupaste och mäktigaste,
röjande spåren af en ande, som sträfvar högre än
hvardagslifvets synkrets tillåter, och tränger djupare än »den lille, gode
Vilje» (se »Professorns Hus» af förf:n till »En ung Piges
Historie») når. Brefver. framkallade, såsom bekant, en hel
liten litteratur af kritiker och motkritiker, af hvilka ett och
annat återljud framträngde äfven till oss. Slutligen inträdde
dock en fullkomlig tystnad; det berättades, att den unga
författarinnan, numera känd såsom fröken Mathilda Fibigpr,
erhållit en offentlig tjenstebefattning, som hittills icke
bort-gifvits åt qvinnor; att hon sålunda, ehuru på helt andra
områden än man af hennes första uppträdande skulle ha
väntat, blifvit ett slags banbrytare för sina medsystrar; att
hennes befattning dock höll henne träget bunden vid en
mekanisk sysselsättning, som omöjliggjorde allt skriftställeri —
ja, att hon till och med gifvit ett löfte att icke mera
uppträda inför publiken såsom författarinna.
Huru nu än må förhålla sig med de öfriga uppgifterna,
(här anförda endast för att visa huru vi på denna sidan
Sundet alltid med intresse samlat alla underrättelser om
»Klara Rafaël») har dock den sista i dessa dagar visat
sig vara oriktig. Allmänheten har nemligen haft den
glädjen, att af M. Fibigers hand emottaga ett nytt arbete — en
lefnadsteckning öfver hennes nyligen aflidna syster, Ilia
Fi-biger, meddelad såsom förord till dennas efterlemnade
dikter, och tillegnad de vänner, hvilka uppfyllt den döendes sista
förhoppning, genom att öppna sina hem och sina hjertan
för de värnlösa små, hvilka hon varit i moders ställe.
Ilia Fibigers lefnadssaga är lika kort som enkel, men
säkert skall ingen (åtminstone ingen, som egt och sörjt en
syster) kunna läsa den utan att röras af den trogna
systerkärlek, hvaraf den år ett uttryck, och finna sig af en
likartad känsla dragen både till författarinnan och till den ädla
personlighet, hon skildrat. Utan att gifva någon fullständig
bild af den hädangångnas lif och verksamhet, »hvartill,»
säger förfin, »skulle fordrats den kritiska blick, som blott kan
fås på afstånd», lemnar oss dock lefnadsteckningen mången
djup inblick i hennes hjerta och karakter, i det den
antyder huru »kärlekens idé» var grundtonen till Ilia Fibigers hela
väsende; huru denna idé rörde sig inom den unga flickans
egendomliga och rikt begåfvade natur, långt innan hon sjelf för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
