Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
gamla qvinnan, sedan hon gifvit det käraste hon egde: »sin
sidste Sön» för fäderneslandet, offra det enda återstående
minnet af honom, hans prispenning, jemte slantarne, som den
höge herrn tilikastat henne, åt de för sin frihet kämpande
polackarne, glad i tanken: »jeg har gjort det Lidt jeg kunde.»
Än åter är det en kärlek af ännu djupare art, den till det
egna fosterlandet, som söker sig ett uttryck, dels i frammanandet
af bilder från det förgångna, dels i sorgen öfver det närvarande,
dels i uppmaningarne till kamp för en bättre framtid. Det
lilla stycket med den betecknande öfverskriften 1865 är visst
ett af de kraftfullaste och mest gripande af de sorgeqväden,
som olyckan aftvungit det danska folkets hjerta, om ock
bilden af det närvarande, genom förödmjukelsens bittra tårar, ter
sig för skaldens ögon alltför mörk. Så utbrister hon i
öfver-måttet af sin smärta:
»Du stækkede Fugl!
Hvordan gik det til
at Æren selv tabtes i blodige Spil?
Hvor sliengte Din Fortid Du hen før Du kunde
Med Skjændselens Spindelvrev stille Din YundeP
Hvordan gik det til?
Dog, skeet er nu skeet.
Vor Vaade og Vaande har Alle jo seet.
I Skjændselens Fylde der fattes kun Et:
At bære den let.
Hvad gjør Du, o Fugl med de stækkede Vinger,
med Tomhed i Ilænde och Tabet i Hu,
Hvad gjør Du vel nu?
Til Ungerne smaa,
dem, Voldsmanden levned, Du vcnde Dig maa;
Ad Sandhedens Veie Du førc dera stille,
Du here dem kunne, Du lære dom ville,
Du lære dem Flitter og Tant at forsraaae —
saa vil det vel gaae.
En Slægt vil da komme, sora kraftigt kan virke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
