Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
nar oss i fullkomlig okunnighet om huru de yttre
förhållandena gestaltat sig, utbreder deremot den senare
framför oss en sådan massa af yttre biomständigheter, att vi
nästan helt och hållet förlora ur sigte hufvudföremålet för
skildringen: Fredrika Bremers egen, inre personlighet. Förf.n ’
synes hafva utgått från den bekanta satsen, att hvardagslifvet I
är en väfnad af idel obetydligheter; men hon har glömt att
detsamma icke gäller om karakterer — om personligheter — i
minst om sådana som Fredrika Bremers. Indirekt har
imellertid skildringen härigenom vunnit i trohet, i det den visar i
huru Fredrika Bremer, i trots af den ömma tillgifvenhet, som
förenade henne med sina systrar, dock aldrig var fullt
förstådd af sina närmaste. Ett slående bevis härpå finner man bland
annat i systerns uppfattning af hennes åsigt rörande
qvinnans uppgift, såsom en företrädesvis utåt riktad (!~), samt i
den vidlyftiga afhandling, hvari biografen trott sig böra för
läsaren framlägga sina åsigter och planer, i motsats till
hennes. För oss svenskar, som känt ocli förstått Fredrika
Bremer, betyda visserligen dessa missgrepp föga. Vi förundra
oss icke, att hon visar så ringa sympati för systerns do-1
cerande föreställningar; vi tycka oss snarare höra henne, med
det satiriska smålöje, åtföljdt af en afbedjande blick, som |
var henne eget, upprepa sin ungdoms bön: »Moralisera mig
ej, söta Charlotte. Jag vet hur godt och väl du menar; men ;
det förfelar sitt ändamål.»
Annorlunda förhåller det sig med utländningen. För
honom skall naturligtvis hvarje felteckning framställa den j
svenska författarinnan i skef dager. Att denna tanke skall
gräma hennes vänner är naturligt. Låtom oss dock ihåg—i
komma att den åldriga biografen tillhör en helt annan
tids-riktning, än föremålet för hennes skildring och att
missteck-ningar alltså voro svåra att undvika. Låtom oss, med
ett-ord, bedöma Fredrika Bremers biograf i hennes egen anda,
i det vi hembära den vördnadsvärda åldringen vår
bjert-liga tacksägelse för den myckna och trogna möda, hon
nedlagt på sitt arbete, öfvertygade, likasom Fredrika, »att’
hon menat så godt ocli väl som möjligt», om också afsigten
ej alltid blifvit uppnådd.
Hvad som fattas i lefnadsteckningen återfinner man
dessutom i rikt mått i bokens öfriga innehåll. Måhända har det
till och med varit utgifvarinnans blygsamma afsigt, att med skil—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
