Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
dringen af de små, yttre hvardagsförhållandena endast bilda
ett folium till anteckningarne och brefven, för att der låta den
inre bilden så mycket klarare afspegla sig. I så fall bör
man ännu villigare öfverse med bristerna och hembära
förf:n en så mycket varmare tacksägelse för hennes möda.
Af Fredrikas barndom och de missförhållanden i
hemmet, som så länge hämmade och missriktade hennes
utveckling, ger oss lefnadsteckningen en ganska åskådlig bild.
Äfven här göra dock de småaktiga detaljskildringarne
stundom ett pinsamt intryck, isynnerhet der det gäller
förhållandet till fadren — denne fader, som, med all sin
orimlighet ocli hårdhet, dock synes oss stå närmare Fredrika
Bremer än modren, med sina inskränkta
uppfostx-ingsprin-ciper och sin småaktiga uppfattning af den goda tonens
fordringar. Visserligen kastar ban en mörk och kylig
skugga öfver sin omgifning, den stränga gestalten, med
oo — O7 O o ’
sin dystra uppsyn, sin befallande hållning och sin
skoningslösa punktlighet i småsaker, hvilken går ända derhän
att ban på klockslaget beräknar den för familjens
samtals-öfningar fastställda tiden. Men å andra sidan, hvilket godt
och stärkande intryck gör ej bilden af familjefadren,
samlande de sina omkring sig, för att under de långa vinter-
D o’ o
aftnarne läsa för dem sina älsklingsförfattare, Schiller,
Gib-bon, m. fl., och sålunda inlägga i sina döttrars lifliga
sinnen en helsosam motvigt till romanläsningen under fürmid-
O O
dagarne. Och med hvilket djupt deltagande följer man ej
mannen medlen starka viljan, det okufliga hjertat, då han,
under olycksåret 1808, i dyster sinnesstämning afbidade
dödsbudet fr; in det gamla fosterlandet (Finland), men, slutande sin
sorg inom eget bröst, vandrade under de mörka aftnarne rastlöst
fram och tillbaka i den stora salen, ensam med sin smärta!
Hur innerligt önskar man ej att någon af barnen vågat smyga
sig ut till den stränge fadren, för att hejda hans rastlösa oro,
eller med sitt oskyldiga joller förströ lians qvalfulla tankar!
Och längre fram, då konflikterna mellan dotterns växande
sjelfkänsla och fadrens despotism blefvo allt hårdare och
bittrare — huru längtar man ej efter en af dessa
försoningsscener, som Fredrika Bremer så mästerligt förstått att
skildra, och i hvilka hon kanske nedlagt ett uttryck af den
ånger och godtgörelse, som hon i verkligheten aldrig fick
eller vågade hembära; — åtminstone ej förr än lidandet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
