Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
sig; men livad hon vet är, »att han först då skulle vara
oöfver-vinnerlig». Slutorden i brefvet röja den profetiska blick,
hvarmed snillet förmår, ej blott fatta och ge uttryck åt stundens
betydelse, men på samma gång genomskåda framtidens
hemlighet och gifva nyckeln till dess gåta. Att de äro ställda
till en person, som för ögonblicket utöfvade stort inflytande
på den allmänna meningen, stegrar deras betydelse och gör
dem väl vårda att anföras såsom en afskcdshelsning till det
svenska folket från en af dess ädlaste och mest fosterländskt
sinnade qvinnor. Innan vi med dessa tänkvärda ord afsluta
vår hastiga öfversigt, vilja vi dock hänvisa till brefven frå
Norge och Danmark, såsom innehållande många träffande
iakttagelser och målande skildringar af folk och natur, samt,
bland småskrifterna i arbetets senare del, påpeka:
»Fönster-lihler»>, »Vid 40 «)•», »Majtankar», »Julafton och julottan»,
samt bland poemerna det »Till mina systrar*>,»Kärlekens vagga»,
■»Frägaren och Forsen», samt den af oss redan meddelade:
»Den tröttas sång» m. fl., såsom de yppersta i samlingen och
väl värda att bevaras för efterverlden.
Lemnande åt läsaren att sjelf göra sig en klarare
föreställning om det rikhaltiga arbetets värde, än vi ined denna
flygtiga öfversigt förmått gifva, sluta vi med anförande af de
ofvannämnda, enkla, men djupt betydelsefulla varningsorden
från en ädel qvinna till hennes folk:
»Jag har hört er,» säger Fredrika Bremer till sin
korrespondent, »yttra den fruktan, att Sverige vore bestämdt
att såsom nation gå under för de större kontinentala
makterna. Jag tror, att det kan ske, om man mäktar utplåna ur
folkets bröst den tro på Gud, på Hans eviga lagar, på den
enskildes personliga ansvarighet, med ett ord, den tro på en
himmel, som är jordens största kraft och som hittills utgjort det
lilla, fattiga Sveriges storhet och styrka. Behåller vårt folk
deremot denna rot för sitt lif och sin vilja, så skall det bestå,
om det än kan blifva efter i mycket af den materiella utveckling,
som gör andra nationer rika. Men jag tror ej, att ett sådant
utplånande af Gudsmedvetandet kan ske i Sverige. Detta
medvetande kan dock försvagas eller stärkas, och derpå torde det
komma att bero, om den sociala utveckling, som vi gå till mätes,
blir egoistisk och blodig, eller grundad i kärlekens fria och
befriande lif»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
