Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Från läran om den personliga ansvarigheten såsom ett
grundvilkor för folkfriheten är öfvergången lätt nog till
denna läras kraftige och snillrike förfäktare, Édouard
Labou-laye och det nya arbete, »Kung Pudel», hvarmed ban
uppträdt till dess försvar*).
Mången har vid läsningen af Laboulayes arbeten
frågat sig, hvad det är som förskaffat dem en så stor och
allmän popularitet. Hans stil är utan tvifvel liflig och
glänsande, hans humor frisk, hans ironi skarp och kraftig. Men
alla dessa egenskaper ha egts af författare, som på långt när
ej såsom han mäktat anslå sympatierna. Förklaringen ligger,
synes oss, deri, att han gifvit ett klart och lefvande uttryck
åt idéer, som arbeta i tidens eget inre och öppnat utsigter
till en ljusare och friare tillvaro. Det ligger i Laboulayes
skrifter en tro på framtiden och sanningens makt, som
ovilkorligt meddelar sig åt läsaren. Men det ligger der äfven
en storhet och ett omfång i vyer, en af fördomar
oförrlunk-latl blick, i förening med en liflig känsla för allt stort och
ädelt, som mäktigt drar läsaren till sig. Kommer dertill att
ban, som få i vår tid, förmår att svänga satirens gissel öfver
allt lumpet och osannt, ha vi samlat hufvuddragen i ett
författarskap, som onekligen är ett af tidens allramäktigaste.
Denna karakteristik jäfvas ej af det nya ax-bete af
Labou-laye vi här anmäla. Det är samma idérikedom, samma
upphöjda åskådning, samma lefvande uppfattning af frihetens
vilkor och väsende, samma glänsande ironi. Den som känner det
mål Laboulaye i alla sina arbeten, äfven de till formen mest
skiljaktiga, oaflåtligt har för ögat, skall det ej förvåna att här
se honom återupptaga ett gammalt tema. I centralisationen,
embetsmannaväldet, med dess försoffaude och förslafvande
inflytande på folket, ser ban roten till det sorgliga tillstånd,
hvari hans land för närvarande befinner sig. Att bekämpa
detta onda, att väcka folkets uppmärksamhet på den fara,
som från detta håll hotar det, och att såmedelst rädda det
• 3
medan tid ännu är, har ban gjort till sin lefnads uppgift.
Han begagnar dertill de mest olika medel, men städse är
syftet detsamma. Än framhåller lian taflan af de fria
folkens samhällsskick, med deras sjelfstyrelse, deras stränga
laglydnad i allt som rör samhället, men också deras fullkom-
’) För flen följande anmälan af Laboulayes bok hafva vi en
välvillig insändare att tacka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
