- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tionde årgången. 1868 /
167

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175»

uppfostran bättre än hittills bereda qvinnan äfven för hennes
medborgerliga kall. Förf:n vill taga hennes inflytande i
anspråk ej blott för familjen, utan också för fosterlandet, för
menskligheten, för religionen.»

»Ja,» inföll min hustru, »jag mins hans vackra spörjsmål:
Var det slump eller ingifvelse, som kom den grekiska
byggnadskonstens mästare att välja till bärare för sina
tempelbyggnader de herrligaste qvinnofigurer i stället för pelare?»

»På frågan om gränserna för qvinnans medborgerliga
uppgift, svarar ban, såsom vår vän Esseide: TJie Erfahrung
mag entscheiden*), tilläggande: Ar det väl tänkbart att den
personliga friheten inom alla områden skulle kunna vara en
välgerning för mannen, om den vore ett förderf för qvinnan?
en fråga,» tillade jag, »som väl borde gifva dem åtskilligt att
tänka på, hvilka motsätta sig hvarje försök att frigifva den
qvinliga anden.»

Min hustru invände att detta motstånd måhända ej varit
så häftigt, om ej reformförslagen å andra sidan varit så
förtidiga, oförberedda och pockande. »Man har glömt,» menade
hon, »att all utveckling måste gå inifrån utåt.»

»Ja,» tillade jag ej utan bitterhet, »man anade icke att
det häftigaste motståndet skulle komma från qvinnorna
sjelfva — och man kom derför ej att tänka på fåfängligheten af
att söka befria den, som älskar sin ofrihet.»

»Ingen häftighet, isynnerhet ingen bitterhet,» inföll min
åhörarinna och lade sin hand på min, med en lugnande
åtbörd. »Låtom oss hellre uppsöka en punkt, på hvilken vi
kunna förena alla stridiga åsigter, i det vi med din tyske
författare erkänna:

»Innerst måste dock frigörelsen utgå från hemmet, genom
uppfostran och föredöme, för att sedan återverka i högsta
mån förädlande just på sitt ursprung, på sin egen urkälla:
familjen ocli dess lif.»

Härmed var fred sluten och jag öfvergick till den
engelske förf:n med en skämtsam önskan, att den stränga
recensenten ville framlocka den bundna värmen bos denne, lika
väl som hos den rättslärde tysken.

Härtill syntes hon dock föga böjd, påstod att. der fanns
ingen värme att framlocka, emedan sjelfva värmekällan —
hjertat — fattades, och förklarade att om också icke den
skar-*) Må erfarenheten afgöra saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1868/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free