Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
troslifvet — blifvit af de resp. förfme dels blott ytligt
vid-rördt, deis helt och hållet förbigånget. Förgäfves hade vi
sökt ersättning för denna brist hos åtskilliga andeliga författare,
såsom Pressensé och Monod m. fl., hvilka behandlat ämnet
från sin ståndpunkt ännu mera ensidigt än de verldsliga
från sin.
»Först då,» menade jag, »när frågan om qvinnans och
familjens uppgift blifvit betraktad i dess sammanhang med den
kristliga verldsutvecklingen i öfrigt och framställer en ratt
kristligt mensklig synpunkt, först då skall clen få sin slutliga
lösning. Och först då,» tillade jag med en halft förebrående
blick på min hustru, »skola väl också vi bli rätt eniga i vår
uppfattning deraf.»
»Eniga!» — hår bäfvade den friska stämman och ögats
stråle skymdes af en lätt dimma — »skulle vi dà ej i grunden
vara eniga? Skulle ej jag med den tyske filosofen, om hvilken
Bolin talar, kunna erkänna, att qvinnan har all rått på sin
sida, men att hon icke vill begagna sig deraf! och skulle ej du
med Legouvé kunna medgifva, att hvad vi böra gifva
qvinnan är icke så mycket rättigheter att utöfva, som icke mer
pligter att fullgöra?»
»Kanske — men tänk» — och här såg jag genom ögonens
skälfvande tårespegel rätt in i det bäfvande modershjertats och
den anande qvinnoandens hemlighetsfulla djup — »tänk — om
sjelfva rätten innebure en pligt — om vi i grunden icke skulle
kunna efterskänka en enda mensklig rättighet, utan att på
samma gång åsidosätta en mensklig förpligtelse?»
Jag tystnade. Hon såg mig ofrànvändt in i ögonen, tills
hennes blick mätt hela djupet af min och hennes tanke
sammansmält med min tanke.
Men hvad hon svarade — och hur hon svarade — ack,
käre läsare, det är nu och förblir en hemlighet mellan
Keine.r och Inga.
XXII. ET FOLKELIVSBILLEDE FRA HAVKAKTES *).
Nede i Baaden var allerede hver Månd paa sin Pläds,
da Præsten kom til og satte sig i Bagrummet ved Röret.
*) Forts, från föregående häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
