Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’194
huset, medan de öfriga spelande dröjde, bedjande, vinkande och
gestikulerande, till dess ett halftjog åskådare eller mer låtitnarra
sig att följa med. Efter en qvart var nöjet sint. Hela
skaran rusade då ut, hojtande och skrikande, samt bjudande
på en ny märkvärdig pjes, hvarpå samma oväsende ånyo
började.
Rutschbanorna lockade äfven mycket folk, ehuru nöjet
tydligen var af en uppskakande art. Roligast af allt var
likväl barnkarusellen. Signalen ljöd. Ett dussin små,
förtjusande barn upplyftes af sina bonner på hästryggarne;
tåget sattes i gång, musiken stämde upp, barnen klatschade
på trähästarne med sina små piskor, och glädjen stod högt
i tak... så mycket högre, som taket var den fria, klarblå
sommarhimlen!
Då vi tröttnat vid folkhvimlet gingo vi att uppsöka en
lugn plats bland träden, der vi kunde slå oss till ro.
Hungriga voro vi äfven, men att bekosta oss middag på något
af de dyra värdshusen kunde ej komma i fråga, och vi gingo
just och öfvertänkte något billigare sätt att tillfredsställa magens
fordringar, då vi i en bod fingo sigte på, — gissa hvad!...
nyba-kade, doftande, svenska ugnspannkakor! Med en plötslig
rörelse grep jag, till bagarens obeskrifliga förvåning, den som
låg mis närmast, och innan mannen hunnit framföra ett ord var
O O 7
den redan till hälften försvunnen. Troligen ansåg han dock
början god, ty han gjorde inga invändningar och jag kan
försäkra dis, att han också fick allt skäl att rosa marknaden.
O’
Klockan 6 sprungo de stora vattnen, ett skådespel, som
isynnerhet roade min kamrat. Vid sju-tiden skulle vi bege
oss hem, något som dock var lättare sagdt än gjordt. På
jernvägen var ej att tänka, ej heller på ångbåtarne, ty hela
stranden var uppfylld med tusentals väntande passagerare.
Återstod oninibusarne. Men äfven här var ondt om plats
och priset dessutom stegradt till tolf gånger det vanliga.
Slutligen lyckades vi dock uppfånga en hederlig omnibuskusk,
som nöjde sig med tredubbel förhöjning, och fördes af honom
lyckligt och väl till närheten af vårt hem, der vi snart
besannade det gamla påståendet: »efter en dag måttligen njuten,
hjertligen sluten, sofver man roligt och vaknar man säll.»
Paris den 20 September 1867.
Under ett af våra ströftåg i expositionsparken märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
