Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’203
Hon bugar sig i morgonvinden,
Så from i håg.
Och ofta öfver bleka kinden
En rodnad låg.
Hon föddes blott att lindra smärta,
Hon är ej skön,
»Blott läkekraft, ej färger hjerta!»
Var blommans bön.
I hvita hufvan blyg den lilla
Vid vägen står,
Och balsam ger hon tyst och stilla
At djupa sår.
T. K.
XXV. TIL ISLAND *).
(Paa Borgarvirke 15:de Juli 1867.)
Skjönne Land, med Dine höie Bjerge,
Jetteslotte, som i Skyen staae,
Ak, som Puslinger og Dverge
Synes Alt mig, hvad forlien jeg saae;
Skjönne Land, med Fossens hule Brusen,
Elvens frygtelige Ilvirvelsang,
Som en let melodisk Susen
Er mod den selv Vesterhavets Klang;
Skjönne Land, med Dine dybe Dale,
Som et Bloinsterteppe hviler paa,
Fosterland, hvor kan jeg tale
Om den Herlighed, jeg i Dig saae!
*) Efter Sagnet Finboge Ramles Fæstning, hvorfra lian allene
forsvarede sig mod en heel Skare, der var udsendt for at glibe
ham, ved at nedkaste Klippestykker. Levningerne af det gamle
Kastel på Klippen Borgarvirke regnes for Islands mærkværdigste
Oldtidslevning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
