Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’243
ståndarskapet och ett antal af nära trettio damer, de flesta
tillhörande hofvet och de högsta samhällskretsarne, erbjödo sig
att såsom föreningens arbetande medlemmar uppsöka
»samhällets olycksbarn» i deras usla boningar. Nu fattades
endast en sekreterare, hvilken, jemte räkenskaperna, äfven skulle
föra anteckningar öfver de vid vcckosammankomsterna
meddelade berättelserna rörande besöken hos de fattiga, och
sålunda samla hufvuddragen af föreningens erfarenhet, till
ledning för dess framtida verksamhet. Bland dem, som
innehaft denna ingalunda lätta befattning, intager den för våra
läsare redan väl bekanta Sille Beyer ett framstående rum.
»Foreningens årlige beretninger,» säger Hr Bajer, »er en
guldgrube för alle ædle og fromme kvinder, som önsker at virke
i lignende retning.»
Bästa sättet att lära känna föreningens ädla verksamhet är
också att, med ledning af dessa berättelser, följa en och
annan af föreningens medlemmar på hennes mödosamma
vandring
»op ad smudsige, undertiden faldefærdige trapper, ind i låve,
uhyggelige, morke, fuktige boliger, stundom fyldte med uren og
stinkende luft, hvor sindet og synet såres ved billedet af sygdora,
jammer og lidelser!«
Redan anblicken af detta yttre elände måste göra ett
djupt intryck på de besökandes finkänsliga sinnen, och hvad
är dock detta mot den andeliga nöd, som så ofta följer den
materiella i spåren. Så t. ex. berättar fru M., huru hon vid
besöket hos en stackars hustru, som nyss blifvit enka,
«fandt hende ej alene bedrøvet, men stum fortvivlet. Jeg sögte,»
heter det i berättelsen, »at lede hendes tanker til evigheden;
da brast hun i lydelig gråd og fortalte omsider at en kone, som
bode der i huset, havde spottet hendes tro og sagt, at de døde
vare döde for evig.«
Fru M. sökte nu öfverbevisa henne om det dåraktiga
O
och syndiga i ett dylikt påstående och lemnade henne ej
förr än hon
»ved kristelig tro fick mod til at bære sit tab og leve for sine
born.»
Men icke blott vantro, äfven öfvertro har föreningen att
bekämpa, såsom då en af hennes skyddslingar begaf sig till
S:t Helenas källa, vid norra kusten af Seeland, för att, enligt
folktron, midsommarnatten på slaget klockan tolf, bada sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
