- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tionde årgången. 1868 /
258

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’258

nian begära att blommor skola fägras och dofta, då ingen
talar vid dem, smeker dem och glädes åt deras skönhet?)
begaf jag mig en vacker dag ut till »sommarnöjet», ett af
de vackraste på Fogelön och de äro många, »ty deras
tal är legio». Men, Herre Gud! spärra in en liflig,
sprittande själ i ett skrin, med obehagliga grannar, skiljd
från allt, som kan göra lifvet angenämt, och inbilla henne
se’n att hon har roligt, om du kan! Hafvet är sublimt,
det förstås, men man kan ledsna äfven vid det
sublima, och naturen blir då reut af odräglig, när man skall
betrakta henne från morgon till qväll, utan full
sysselsättning för öfrigt. Kommer så myggen! Jag var uppäten redan
första qvällen, och sedan fanns lyckligtvis intet att ta.
Fa-saväckaude ärr bevittnade imellertid de vampyrers gräsliga
framfart! Vidare sliter man sönder sina klädningar vid
hvarje steg, och hvart man vänder sig i skogen luktar det
— ko! Nej, tacka vill jag Stockholm och det civiliserade
lifvet! Om man ändå kunde se staden från det der eviga
sommarnöjet! Om man åtminstone hade en liten stcnlagd
gårdsbit, för att kuuna göra sig illusion af en stengata!
Men nej! ingenting annat än myror och stockar och träsk
och gärdesgårdar och de evigt gröna träden och det stän-

O O DO

digt stormande hafvet!

1 min förtviflan sydde jag som för lifvet, och slukade
dcremellan roman efter roman. Men dagen räckte i fulla
sexton timmar och tiden lät ej döda sig. Så förgingo några
dagar tills på en gång, en vacker morgon, allt syntes mig
förvandladt: träden (ehuru gröna) förtjuste mig, skogen
doftade idel balsam, seglarne på hafvet gåfvo fart åt min
inbillning, jag älskade allt i alla. Kan du gissa hvarför? Jag
hade fått en idé; krafter, ännu slumrande, väcktes till lif
inom mig, jag hade funnit ett mål för mitt lif — en
sysselsättning fullt motsvarande mitt naturliga skaplynne—jag
hade tagit plats som hushållerska! Händelsen ville nemligen
att en viss kamrerska på Fogelön klagade öfver svårigheten
att få lifsmedel uppköpta. Het är just en uppgift för mig,
tänkte jag, och erbjöd mig genast att göra upphandlingen.
Frun gjorde stora ögon, men jag tänkte: hvad som gått an
i Paris går an i Stockholm! tog min korg på armen, steg
ombord på första ångslup och anlände till Stockholm
onsdagsmorgonen såsom en välbeställd hushållerska. Åtskilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1868/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free