Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’259
af mina äfventyr under denna flagg är det jag här ville
anteckna under den anspråkslösa titeln:
En hushållerskas minnen.
Klädd i en grå, temligen urblekt ylleklädning, en
grå, likaledes urblekt regnkappa och en gråbrun rund hatt,
tog jag, utan handskar och med cn stor korg på armen, vägen
till Köttorget. Väl hade frun gifvit mig lof att köpa köttet i
slagtarboden, men sonidet der kostade (5 öre mera, tyckte jag
det var klokare att gå till torget. Frun ville att jag skulle låta
ett stadsbud bära korgen, men jag föredrog att vara min
egen »Lasse» *). Vandringen egde för 111ig hela nyhetens
behag, ty ehuru gammal stockholmsbo hade jag aldrig förr
varit vid Köttorget.
Efter att cn stund liafva betraktat det rörliga skådespelet,
koin jag att fästa ögonen på en vördig matrona, ej olik vår
restaurant i Paris, läste välvilja i hennes drag, gick fram
och tilltalade henne sålunda: »Har lilla frun något vackert
kött i dag?»
I stället för svar, beskådade hon mig från topp till tå.
»Ja, visst har jag det! hvilket stycke vill frun ha?»
O min skapare! tänkte jag, äro ej alla stycken lika
goda? men djerft svarade jag: »Tjocka fransyskan». Om någon
slår ihjäl mig, vet jag ej om detta stycke hör till hufvudet
eller svansen på kreaturet; men jag hade en gång hört
konsttermen och drog nu fram den på vinst och förlust.
»Ja ha, det ska’, bli.»
Innan hon huggit af stycket, lade jag handen på
hennes arm och sade vänligt: »Frun lilla! jag förstår mig ej
det ringaste på er vara, välj derför sjelf åt mig det bästa och
billigaste ni har, och jag skall alltid handla af er!»
»Herre Jess! töcken en di har skickat ut!» sade frun.
Men lit’ på mej! Eätt så aldrig ett dugg hon förstår ska’
hon komma hem med det raraste kött, som kan fås på
hela torget.»
Hon högg af en dugtig bit om 9 skålpund, lade in den
i korgen, bredde deröfver duken, helsade, tog betaldt och
skickade mig af. Men knappt hade jag gått några steg, förr
än hon ropade efter mig:
") «Lasse» är Stockholmsjungfruruas benämning pä en
uppassare eller betjent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
