Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’260
»Intet ska’ lilla frun bära den tunga korgen sjelf?»
»Jo, jo, men, skall jag så.»
»Hm! dumt att drängen är borta! Han skulle gerna
o ö
fått bära korgen till båten.»
Nickande åt den vänliga gumman, skyndade jag ned till
ångbåten; några minuter senare lade den ut, och efter en
timma hade kamrerskan mat för flera dagar.
Handeln befanns ypperlig och följande lördag skickades
jag ånyo in. I dag ville man ha grönsaker, och jag ställde
således min kosa till Munkbron.
Torget var spoladt. Munkbron hade nyss gjort sin
mor-gontoilette. Närmast sjön hvimlade båtfolket bland sina
äggkistor, sina smörbyttor och sina lifliga, pratsamma höns, bland
hvilka till och med en och annan kalkon uppstack sitt fula
hufvud. Längre upp mot torget sysslade
blomsterhandler-skorna med sina nyplockade blommor, bundo buketter och
kransar, samt tillverkade de näpnaste små korgar af mossa
och förgät-mig-ej. Men hvartill skall det der nya ämbaret,
fullt med det klaraste vatten, tjena? Det är dock för stort
till tvättfat. Ah! det var en god ide1! De färdigbundna
O O
blombuketterna nedsättas varsamt deri, för att ej vissna
under den varma förmiddagens glöd, och der bredvid ligger
O 3 ’ oö
en grof, men ren handduk, ämnad att aftorka buketterna, på
det de ej må fläcka köparens handskar. Men jag måste
öfver på andra sidan, för att se på »r/rönfruarnas» bord. Du
skall veta, min läsare, att de så kallade grönfruarna tillhöra
gräddan af mångelskornas samhälle. Deras liög3ta företräde
0 o o
1 mina ögon ligger deruti, att de icke döda sina varor. Fisk-
o oo
frun knackar obarmhertigt fisken emot såkanten.
Röttle
frun handskas med kött, ur hvilket lifvet nyss flytt, och om
hon ej dödar, äro hennes händer dock färgade af blod.
Hönsgumman på torget vrider hufvudet af kycklingen, lika
obekymradt som du blåser ut ett ljus. Det dagliga
utöfvandet af ett dylikt yrke kan ej undgå att till en viss grad
förhärda hjertat och gifva ansigtsdragen en bister prägel.
I andligt hänseende ställer jag sålunda »grönfruarna» högst,
och det påstås att de äfven i materielt hänseende stå sig
bäst. De varor de sälja äro i allmänhet deras egna och
mången trädgårdsmästarhustru, biträdd af en piga eller »kulla»,
står sjelf på torget och säljer sina varor.
»Behagar frun några grönsaker i dag?» frågar mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
