- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tionde årgången. 1868 /
262

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’262

gång i mitt lif kunde bli grönfru. Då skall mamsell också
köpa af mig och få för godt pris.»

Här skiljdes vi åt och jag vandrade tankfull hem till min
boning i staden, medan korgen for ut till landet.

Nu har jag skaffat mig en viin också i hamnen! Ack!
hvad de mångelskorna äro trefliga! ojemförligt mycket
hyggligare än de der konstlade dussinmenniskorna, som förarga oss
i salongerna! Men hvarför blef jag då ej sjelf född till
inån-gelska? Månne för att ej längta till salongerna? Men jag
lemnar frågorna derhän och skyndar ned till hamnen med
en korg på hvardera ånnen. Det var god tid och jag gick
länge fram och tillbaka, frågande på allt och köpande
intet. Det föll mig in att jemföra varorna och säljerskorna.
Var det ej löjligt! men jag tyckte mig upptäcka en viss
likhet emellan fisken och mångelskorna. En stor, tjock
och trög madam hade endast död fisk. Ett stycke
derifrån stod en bytta full med sprattlande, hoppande, lefvande
fisk. Då jag närmade mig fick jag klädningen fullstänkt
af de lefnadsglada varelserna. Jag betraktade säljerskan.
Hon hade ett ganska vanligt ansigte, snarare fult än
vackert, men fullt utaf lif ända in i de minsta drag.
Händerna sysslade med nät och besman. Bäst det var tog
hon upp en lefvande gädda, knack! slog hon den arma mot
såkanten och kastade henne derpå ned i köparens korg,
allt medan ögonen spelade och munnen utslängde
»bångmål» (bon mots) åt alla kanter. Det roade mig så mycket
att se på henne, att jag glömde att det ej var en tafla jag hade
framför mig. Plötsligt fick hon syn på mig, der jag stod
liksom fastnaglad, med korgarne på armarne, och mun och
ögon vidöppna. Förtretad öfver att vara föremål för ett så
oförskämdt begapande utbrast hon barskt:

»Hvad glor hon på? Tänker hon rita af mig?»

»Ja, den som det kunde! Då hade jag nog råd att köpa
all er vackra fisk.»

»Hm!» (Mildare.) »Hvad vill hon då ha?»

»Hvad kostar gäddan?»

»Tolf skilling marken.»

»Har ni någon på fyra marker?»

»Ja vars!»

»Hit med den då.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:19:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1868/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free