Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’263
»Se här.»
»Ar hon lefvande?» (<lag såg hur hon sprattlade.)
»Tror ni att jag har död fisk?» Och dermed stack hon
gäddan ända upp under näsan på mig.
»Nej, ty vore hon död, satte ni nog lif i henne sjelf.
Men stoppa nu ner henne i korgen, ty jag tänker ändå ej
äta upp henne med detsamma.»
»Ilm!» (För sig.) »Den der är inte så ogalen att slänga
käft med!»
»Nå, har ni någon strömming?»
»Ja vars!»
»Ar den lefvande ock ?» frågade jag litet enfaldigt, för
att förlänga samtalet.
»Lefvande strömming! töcken gås! Tror hon att jag har
»pimpcldonen» här? Tror hon att jag sitter i sjön? Tror hon
att det någonsin fins lefvande strömming i hamnen? Så’na der
landkrabbor borde sitta här en åtta dar och lära sig skilja
mellan död och lefvande fisk och» ...
»Det går jag in på, om ni tror jag duger dertill,» sade
jag, skjutande henne åt sidan, »se här! tag ni min korg, gå med
den till Postmästarbacken, se efter barnen, handla åt frun» ...
Här kom jag ej längre, ty madamen gapskrattade, gaf
mig min strömming, tog betaldt, knuffade mig bort och vände
mig ryggen; men jag gick hem, förtjust att ha gnabbats med
en raångelska och fått behålla sista ordet.
Jag tycker mer om hamnen än 0111 küttorget. llär är
mycket mera lif; här fins nemligen icke endast, fisk, utan också
bär, surmjölk och viskor, citroner m. m.; gummor med kaffe,
dalkarlar med korgar, och otaliga blonisterliandlerskor, alla
talande och skrikande på en gång, alla skrattande,
knuffande, hostande, trampande på klädningarne, eller spillande
öfver dem mjölk, vatten, dricka m. ni. Det är roligt ! När
man är grå från hufvud till fot, gör det nemligen ingenting,
om manfår litet öfver sig! Men kan man tänka sig något
löjligare än damer i siden- och sammetskappor, samt släpande
klädningar nere i hamnen! Det hör dock ingalunda till
sällsyntheterna. En hamnbuse och jag satte på en gång
foten på ett släp. Krack! »Om förlåtelse!» bad jag. »Pliljag
trodde det var en matta,» flinade busen, nickande såsom i
hemligt förstånd med mig, och full af skratt lemnade jag hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
