Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 (i 7
finge ladda ur sig pà mig. Men i dag har hon ej hvad jag
vill, och från fiskhamnen beger jag mig t illbaka uppåt
Kornhamn. Der står, med händerna på ryggen och lutad mot
sitt lass, en bonde, betraktande torget såsom en
envåldsherr-skare sitt rike. Den mannen är för mig; jag nalkas:
Jag. »Hvad har ni att sälja?»
Bonden (utan att röra sig). »Aborrar.»
Jag. »Hvad kosta de?»
Bonden. »Femtio öre knippan.»
Jag. »Gif mig en knippa.»
1 detsamma tillkommer en näbbig hattjungfru, som hört
det enstafviga samtalet och utbrister: »Hvad väger knippan?»
Bonden (i dryg ton). »Fem marker.»
Hon. »Har han inte besman? Tror han jag köper grisen
i säcken?»
Bonden (med stolt blick). »BesmanI An har ingen
betviflat mina vigter! Låt bli knippan!» (Till mig:) »Yill frun
ta båda som ä’ qvar?»
»Topp!»
Och så for jag af.
Men handeln var i dag ej det väsendtliga. Jag hade
hufvudet fullt af andra tankar. Sommaren tager snart
slut och med den min antagna rol. Men hvarför rol? Har
jag ej lefvat mig in i en ny verksamhet, och har det ej
haft med sig mycket godt? Att vidga sin erfarenhet inom
ett förut okändt område af lifvet, att, om ock blott i
förbigående, sätta sig in ibland och lefva med en klass af
menniskor, med hvilka inan under vanliga förhållanden aldrig
kommer i beröring, måste ej detta vara fruktbringande för
själ och sinne? Jag känner mig förvissad att så är och
antecknar, såsom förstlingsfrukten af mina torgvandringar, den
glada öfvertygelsen, att den svenske arbetaren är lika
hygglig och intelligent, den svenska arbeterskan lika tjenstvillig
och grannlaga, om ock i ord och later ej fullt så fin, som
den franska. Allt beror på huru man tar dem. Öfver allt,
in- som utrikes, har jag funnit bekräftadt det ordspråk
föreståndaren för en stor läroanstalt i Berlin anförde, då
jag yttrade min förvåning öfver den välvilja hvarmed vi
der blifvit mottagna:
»Som man ropar i skogen får man svar.»
Gerda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
