Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’268
XXXVIII. NOGET OM SKOLEMODET I ÖREBRO.
(Uddrag af et brev fra det sydlige Seeland.)
»En god ting kan ikke siges for ofte» — og derfor tör jeg
vel også begynde med den atter og atter »upprepade» gamle og dog
evig nye sandhed: »Vi nordbor har meget att lære af hværandre.»
Som »illustration» til denne »text» vil jeg her kun pege på den
kændsgæruing, at i juni måned d. å. rejste 4 lærerinder fra
Stockholm til Danmark for at lære at kænde folkehøjskolerne, og i
juli måned rejste 44 danske lærere i, eller venner af, folkeskolen til
det »Sjette allmänna svenska folkskolemötet» i Örebro. (Jeg tier
klogelig stille om de 113 Normænd, som også mødte; ti tallet alene
taler så höjt, at de danske blive helt undselige ved at høre det.)
Da vi så den åndelige opdækning i Örebro, spisesedlen (svensk:
»matsedeln») — om jeg tör bruge et så prosaisk udtryk, — blev det
os jo straks klart, at vi desværre måtte lade mange af de udsøgte
retter gå forbi. Det var dog især cn, som vi nødig vilde give
af-skald på. Det var den »ret», det overlægningsæmne, der handlede
om kvinden som lærerinde. Det hed blandt andet, i de trykte
over-læguingsæmner, om kvinderne:
»Ar icke deras naturliga skaplynne, deras mjukare, mildare och
jemnare väsen mest passande i skolan till ersättning för
modersvården, uär barnet först utträder ur familjekretsen? Har icke
erfarenheten redan hunnit visa att lärarinnor, genom qvinnans fina
känsla för hvarje afsteg från det rätta, hennes milda, men ändå
allvarliga uppmärksamhet och vaksamhet öfver sina lärjungar, lyckats
afböja månget fel innan det fått rota sig och utan hårdhet rätta de,
som redan innästlat sig, samt således uppehållit ordning och tukt utan
att taga sin tillflykt till hårdare aga? Visar icke erfarenheten
också att en skola, som förestås af en sådan, för sitt kall egnad
lärarinna, hvilken med mild, men omsorgsfull modersvård vakar öfver
sina lärjungar, snart erhåller en karakter af sedlig ordning och glad
hemtrefnad? Böjer sig icke lärjungarne då gerna under den
gällande ordningen och lära sig snart att anse olydnad, sturskhet, gräl och
kif, samt sqvaller och lögn såsom något, ej allenast förbjudet, utan
också för samlifvet otrefligt och störande, som bör undvikas,
hvarföre de äfven af egen böjelse, utan annat tvång, derföre taga sig till
vara?»
Når talen er om lærerindegneruiiigen, må Danmark se op til
Sverige. I deune henseende er Sverige miudst 10 år forud för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
