Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’325
Sitt folk?
Hvilka höra till detta folk? Huru och hvarpå
igenkänner man dess medlemmar? På de ord, hvarmed detta folk
ger uttryck åt sitt hjertas tankar: på språket. Och med
tanken på detta går man i sällskap med lärjungarne ut att
med språkets tillhjelp lära känna sitt folk. Först
genomvandrar man Danmark från Skagern till Dannevirke och sedan
iitsträcker man sin färd öfver Sundet och Kattegat, och
finner att, ehuru svenskar och norrmän ej tala danska, äro de
dock, så i tal som skrift, fullt begripliga för danskar, och
när man då hör språkforskaren säga, att Nordens tre språk
alla nedstamma från en och samma »Norräna tunga», så
sluter man deraf, att Nordens folk äro grenar af samma stam
och så lär man sig betrakta hela Norden som det sainfäldta,
älskade fäderneslandet. Derföre förbigås ej heller brödrafolkens
historia; man talar i högskolorna om norrmännens Olof och
Harald, om våra Sturar, Gustaver och Carlar så varmt, som
någonsin i svenska och norska skolor. Man älskar att hafva
hjeltar till bröder, om man ock sjelf blandat blod med dem
i stridens vilda tummel.
Ar nu språket det, hvarigenom ett folk igenkännes, så
är ju språket ett folks dyrbaraste egendom, och derför är
det af vigt, att det rent och oförfalskadt lemnas i arf åt.
barnen. Det man skall kunna bevara det måste man ega, och
man eger ej språket så länge man ej klart kan uppfatta, hvad
andra derigenom meddela, och så länge man ej rätt kan
nyttja det i tal, i sång och i skrift. Hvad det första
vidkommer, så söker man vid högskolorna, såväl genom de
muntliga föredragen och föreläsandet af de bästa nationella
dikter, som ock genom att låta lärjungarne sjelfva läsa högt,
vänja dem att uppfatta andras, genom språket uttryckta
tankar. Att tala lär man dem deremot egentligen icke, ty man
litar på, att orden födas med de rikare och varmare
känslorna, som högskolan sträfvar att väcka. Ett annat af
hennes väckelsemedel är utan tvifvel sången, på samma gång
som den är ett af de egendomligaste uttrycken af hennes
lif. Derför sjunger man visserligen äfven för att lära sjunga,
men egentligen emedan det är så roligt — emedan man
måste sjunga. Man sjunger in kärlek till fäderneslandet, till
Norden, till hvarandra, och under det man sjunger de
herrliga grundtvigska psalmerna lägger sig kärleken till Herran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
