Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’339
Med ett ord, låtom oss <jà på upptäcktsfärd efter den allmänna
meningen.»
Sagdt och gjordt! Inom kort hafva vi rustat osa för färden
och innan jag hunnit rätt besinna mig på det äfventyrliga
i företaget äro vi ett godt stycke på väg, fullt upptagna af
de vexlande föremålen för våra iakttagelser.
Der träffa vi ett aktningsvärdt föräldrapar, suckande
öfver svårigheten att få en allvetande guvernant; der ett
annat, klagande öfver dyrheten och bristfullheten af flickornas
skolundervisning, jemförd med gossarnes; der ännu ett,
bekym-radt öfver omöjligheten att förskaffa döttrarna en
undervisning, egnad att utveckla deras ovanliga anlag, eller en
uppfostran som kan gifva dem en framtida oberoende
verksamhet; der slutligen ett fjeirde, klagande att deras lilla
fädernestad icke på trettio år ’egt någon duglig flickskola, och att
hela det fordom blomstrande samhället, af någon oförklarlig
orsak, sjunkit, ej blott i ’bildning och moralitet, men äfven i
medborgerlig företagsamhet och materielt välstånd, hvarför
man skulle bli tvungen att flytta till Stockholm eller någon
annan större stad, för att bereda döttrarna undervisning och
sönerna tillfälle till framtida verksamhet.
På vår tröstande försäkran att alla dessa bekymmer snart
skola blifva afhulpna, då staten, såsom man hoppas, åtager sig
att sörja för sina döttrars så väl som sina söners undervisning, se
dock de flesta helt förskräckta, ja, nästan förnärmade ut.
»Gossarne, det må då så vara,» mena de; »de äro nu en gång
slagna till en slant. Men flickorna, våra kära små flickor!
Skulle vi skicka dem ifrån oss, och det till en offentlig skola,
der kreti och pleti kan få in sina barn! Nej! för intet pris
i verlden!»
»Men I klagen ju sjelfva öfver omöjligheten att få en
lärarinna, som kan undervisa i allting.»
»Ja visst! Men det kan nu ingen hjelpa.»
»Och ni — skickar ni icke era döttrar dagligen i
den’half-pension, öfver hvilken ni så mycket klagar?»
»Nå ja! det förstås. Men den har åtminstone den
förtjensten att icke vara en offentlig skola.»
»Och likväl tar den emot till obegränsadt antal alla
lärjungar som anmälas?»
»Visserligen; men dock endast betalande.»
»Och ni — harni ej era båda döttrar inackorderade trettio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
