Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v
— Ack! ingen kan varmare önska, innerligare bedja derom
iin din egen Svenska; ingen heller klarare och med en
smärtsammare känsla af sin egen vanmakt inse, att det icke är
henne gifvet att vara en sådan Guds budbärerska i stort —
att det således endast är undantagsvis och tvingad af
sanningen, som hon får lemna det tysta förbidandets tillflykt,
för att vittna om sin tro — att hon icke ens kunde våga
detta om hon ej under brinnande åkallan bedt sig till lians
hjelp, som lofvat vara mäktig i de svaga.
Detta är kanske i ditt tycke långa och onödiga
förberedelser för bekännelsen af en tro, så enkel och så vanlig,
att den funnit sitt rätta, jag kan säga sitt dagliga uttryck i
den korta bönen: »Jag tror; Herre, hjelp min otro!»
Men det gäller ju här icke egentligen en personlig
trosbekännelse, utan ett försvar och en redogörelse — ett försök
åtminstone att reda den utanför partierna stående, troende och
tänkande qvinnans förhållande till de religiösa stridigheterna,
samt antyda hennes framtida uppgift, med afseende på dem;
ocli det är i sanning icke lätt.
Att den andliga splittringen, som väl har sin innersta
rot i ett djupare religiöst behof hos- vår tid, samt i kyrkans
oförmåga att tillfredsställa detsamma, icke skonat Sveriges
qvinnor mera än dess män, derom vittna otaliga tecken. Så
t. ex. de dagligen tillväxande sekterna med deras lätta
rekrytering, företrädesvis bland den qvinliga befolkningen. Så
äfven en och annan sparsam företeelse på det litterära
området. Så ock åtskilliga drag ur folkets inre historia, för
den nemligen, som har öron till att höra och ögon till att
se — och framför allt hjerta till att känna hvad som föregår
derinne. Ett par af dessa tilldragelser vill jag här i
korthet berätta.
1 en aflägsen landsort, för omkring tio år sedan, begaf
sig en söndagsmorgon, jemte det öfriga folket, äfven en ung
bondflicka till kyrkan. Det var utlyst till nattvardsgång och
flickan var iklädd sin nattvardsskrud sedan föregående år,
då hon första gången begått den heliga handlingen. För-
i’ i Da o O c*
gäfves sökte man dock i det unga anletet den stilla glädje
ocli fromma hänförelse, som den heliga åminnelsefesten bordt
framkalla; icke heller bar det uttryck af den slöa
medvetslöshet, som blott alltför ofta trycker sin stämpel på de yngre
nattvardsgästernas panna. Den unga flickan kämpade
påtagligen en hård inre strid. Hon hade under lärotiden
förgäfves sökt att emottaga och med tron tillegna sig prestens
lärdomar. Hennes olärda sinne uppreste mot dem tusen
invändningar, snart sagdt bokstafligen desamma, med hvilka
de lärde som bäst bestormade kyrkan. Hon kunde icke tro.
Ett ögonblick tänkte hon att öppet bekänna sin
oförmåga, och att afstå från deltagandet i den heliga
handlingen. Men hvad skulle Mor säga? Och grannarne? Och Fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
