Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
8torn? Och hur skulle hon då få något betyg? Och utan
betyg, hur skulle hon få tjenst? Det fanns ingen undflykt.
Hon måste gå, tänkte hon, och hon gick till sin Frälsares
åminnelsefest med fullkomligt medveten otro i hjertat. Nu
stod hon i begrepp att förnya denna hädelse. De inre
striderna återkommo, men kraften att göra det rätta, så godt
hon förstod, hade vuxit. Hon går icke längre framåt med
de andra — hon stannar — hon tvekar och strider med sig
sjelf ännu ett ögonblick — derpå ilar hon i andlös fart
tillbaka till hemmet, afsliter nattvardsdrägten, som hon ej
anser sig värdig att bära, och bereder sig att, så godt hon
kan, för det hemkommande kyrkfolket förklara sitt
uteblif-vande.
Flera år senare då flickan, som tagit tjenst långt ifrån
sin hemort, bekände för sin matmor sitt lifs hemlighet, låg
nattvardsskruden alltjemnt orörd på kistbottnen, och låg der
ännu då hon flere år derefter lemnade denna tjenst för en
annan.
Detta var min första historia. Den andra bär alldeles
samma grunddrag. Förvandla den lilla landskyrkan till ett
af hufvudstadens ståtliga tempel — den okände
bondkapella-nen till en af dess firade predikanter — den unga
bondflickan till en liten krets bildade, inom hemmets murar väl
värnade unga stockholmsflickor — den tysta, o bevittnade
själskampen under vägen till kyrkan till en bäfvande
öfverläggning under halfskumma kyrkhvalf aftonen före
konfirmationen, och den första upplösningen af dramat blir alldeles
densamma. Hvad skulle pastorn och kamraterna säga? Och
hur skulle man ha hjerta att så bittert bedröfva och inför
hela församlingen utskämma sina älskade föräldrar?
Omöjligt!
Huruvida den andra akten i dramat fick samma
upplösning; om de bildade unga qvinnorna lika samvetsgrannt som
den okunniga bondflickan iakttogo varningen att ej utan
bröllopskläder inställa sig vid bröllopsbordet, är mig
obekant. Icke heller vet jag om den slutliga upplösningen ännu
inträffat å någondera sidan.
Men jag har ännu en tredje historia att förtälja, så
mycket märkligare, som den gäller icke den späda, ännu
outvecklade, utan den till medvetande väckta, mognade
qvinnan; -— en historia från den tiden då man först sökte införa
våra qvinnor på högre bildningsområden. Med den slagruta
för det rätta, som tycktes leda de första försöken i denna
riktning, önskade man att sammanknyta med hvarandra
kunskapen om den inre och den yttre verlden och låta tron
och vetandet hand i hand intränga i det efter ljus och
sanning törstande sinnet. Man önskade, men tyvärr, man
lyckades icke• Den »ordets tjenare», som åtagit sig
undervisningen i »det allena nödvändiga» befanns nemligen vara den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
