Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII
det är detta (icke, såsom Väktaren förmenar, blotta yttre
aktningsbevis motståndarne emellan), som gladt mig och låtit
mig hoppas på en slutlig försoning — så skall du säkert ej
heller missförstå min mening, fastän du måhända ej delar den.
»Men,» invänder du kanske, »gläder det qvinnan att man
från motsatta håll åberopar hennes medverkan till lösningen
af dagens frågor, så bör hon också gå dessa anspråk till
mötes.» Och du har rätt. Detta kan dock endast ske efter
måttet af de gåfvor hvar och en undfått, samt i mån af den
möjlighet till deras utveckling, som samhället hittills
erbjudit. Ett öfverskattande vore här farligare än på något
annat område. Då nu Red:n af Tidskrift för Hemmet måste
erkänna att den omedelbara undervisningens gåfva icke
blifvit henne beskärd, så får hon nöja sig med den ödmjukare
uppgiften att vara en blott skaffare för andra, i det hon från
framstående tänkare på olika områden söker tillföra oss nya
näringsämnen för vår tro, egnade att vidga, utan att spränga,
höja utan att rubba, frigöra utan att upplösa henne.
Denna plan är således det första resultatet af den
»andarnes tuktan» Red:n helsat såsom ett glädjande tidens tecken,
äfven då, när den genom Väktaren riktades mot bristerna i
hennes eget arbete*). I min tanke är planen god och jag
önskar blott att tidskriften hade större utrymme för dess
förverkligande.
Det andra resultatet är detta meddelande från din egen
Svenska. Hvad värde det har, kan ingen annan än du sjelf
afgöra. Hvad jag vet är, att det är taget ur mitt innersta
hjerta, ur djupet af min själ; och dock synes det mig ett så
svagt, så armt, så kallt aftryck af hvad som lefver derinne.
Möjligen är dock bilden nog, för att låta dig ana
verkligheten. Huru som helst är det allt hvad jag kau ge i ord.
»Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land,»
för Kristus och hans rike, än att i ord vittna om dem.
Jag hoppas och tror det, och skulle icke heller vågat
framlägga mitt svaga vittnesmål inför hvem som helst; kanske
icke inför någon annan än en sådan der undantagsvarelse
som du sjelf, innefattande på en gång alla och ingen, nog
aflägsen för att mina blickar aldrig skola möta dina, och
dock tillräckligt nära, för att jag kan höra ditt hjerta slå,
ännu i sådana stunder, då du sjelf förgätit att du har ett hjerta.
Att påminna dig om detta stora faktum och öfvertyga
oss båda, att du äfven i den punkten är och förblir dig lik,
det var nu för i dag min sista uppgift.
Har jag lyckats lösa den, kan jag tryggt säga dig
farväl, viss att det dock alltid, i trots af alla skiljaktligheter,
skall finnas ett oslitligt band mellan dig och
din trogna
–-Svenska.
") Se genmälet i Väktaren M 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
