Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
ordning och pligt; det är han, som skall lara det, att icke
betrakta sig sjelf som medelpunkt och måttstock för allting samt
att från den yttre ordningen höja sig till den inre, af pligten
föreskrifna, som gör menniskan beroende endast af sig sjelf och
af sitt eget samvete.
Modrens uppgift kommer i andra rummet och består i att
lära barnet älska dessa fadrens lärdomar, på samma gång hon
går emellan barnet och fadren och tar det förra i försvar emot
den senare. Modren representerar i familjen rörelsepartiet, fadren
konservatismen. Fadren sträfvar att återhålla och betvinga,
modren att utveckla och frigöra. Fadrens vapen är förnuftet,
modrens mntalelsenv), d. ä. förklarar förfin, ))en slughet utan lögn,
som på ett mildt sätt riktar barnets vilja mot det rätta och
goda)).
Samma fördelning af uppgifterna gäller inom den religiösa
uppfostran. Fadren har att inskärpa det stränga och
vördnadsbjudande, modren det ljufva och tröstande i religionen. »Fadren
undervisar barnet om Gud, modren lär det att bedja.»
Härmed har förfin antydt fadrens och modrens naturliga
förhållande till barnet. Dock tillkommer sonens uppfostran
hufvudsakligen fadren, och dottrens modren; här öfvertar modren en del
af den faderliga myndigheten, hvaremot hon i förhållande till den
uppväxande sonen »återtager sin naturliga rol af eftergifvenhet
och deltagande)). I full öfverensstämmelse härmed skildras
modrens ställning till sonen såsom en företrädesvis lidande. Modren
lider, då hon måste skiljas vid sonen på det han utom hemmet,
i skolan, må beredas för lifvet; hon lider dubbelt då han sedan
frivilligt, med otålig brådska skiljer sig från henne, för att kasta
sig in i verldslifvets hvirfvel; hon lider hundradubbelt då han
dukar under för de frestelser, som der omgifva honom. Och skall
något återhålla honom på branten af bråddjupet, är det, icke den
moderliga uppfostrans renande och bevarande kraft, utan
modrens tårar. Således äfven här det passiva elementet
förherrskande. Men om nu också, såsom förfin, tyckes tro, modrens
eftergifvenhet, deltagande och tårar skulle vara tillräckliga att
återhålla sonen från yttre felsteg — äro de väl mäktiga nog att
motverka sjelfva benägenheten till det onda eller röja väg för
kraften till det goda? Kunna de i minsta mån bidraga till
danandet af mannens karakter, eller af den blifvande familjefadrens
och medborgarens inre personlighet? Med andra ord: kan
qvinnan, i sin egenskap af moder bidraga att genom familjen rädda
Tidskrift för hemmet. ll:e årg. ha häft. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
