Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
nat öfrigt än den tomma, mekaniska betraktelsen. Att
ytterligheten af denna åsigt har sin förklaring och sin ursäkt i en
förut rådande motsatt öfverdrift är allbekant. Men det tyckes väl
nu vara tid att söka. den mellan ytterligheterna liggande
sanningen, helst som tidslynnet, jemte sin stegrade fordran på ett klart
medvetet mai, inom konstens så väl som inom andra områden,
dock alltmera pockar på personlighetens rätt att deltaga i
kampen för målets vinnande. Man nöjer sig der lika litet som
annorstädes med att vara blotta passiva emottagare; man fordrar
att pä ett sjelfständigt sätt få tillegna sig det mottagna och göra
det till en del af sig sjelf, i stället för en blott ögon- eller
öron-fägnad för stunden.
Detta behof ligger kanske djupare rotadt, eller har
åtminstone förr kommit till medvetande inom den norska
folkkarakte-ren än inom den svenska och danska, och gifvit impulsen till
den egendomliga konstriktning, hvars olika förgreningar
representeras af Björnstjerne Björnsson, Ibsen och Magdalene Thoresen.
Att denna riktning, om ock ännu af mången förvisad till »det
dunkelt tänktas område», dock af frändefolken med så mycken värme
omfattas, visar att samma behof, om ock långsammare och
kanske i annan riktning, rör sig äfven hos dem. —
Härmed må nu vara hur som helst, visst är att Björnsson icke
nöjer sig med mekaniska, utanför ämnet stående läsare. Han
måste, sasoin en gammal tysk doktor yttrade sig om katekesen,
läsas icke blott »auswendig» utan ock »inwendig». Med andra
ord, han tar sina läsares sjelfverksamhet i anspråk, och detta
kanske någon gång alltför strängt, i det han insveper sina bilder
i de tunga slagskuggorna eller det kalla snötöcknet från sitt
hemlands fjellar lika obarmhertigt som vi afslöja våra i den
skarpa, alla skuggor förjagande sommarbelysningen. Genom det
starka vädjandet till läsarens egen skaparetörmåga får imellertid
den Björnssonska dikten någonting indirekt uppfostrande. Den
blir ett slags poetisk åskådningsundervisning, som, efter att hafva
gifvit oss förutsättningarne till skänks, tvingar oss att under
lärarens ledning sjelfva tillkämpa oss slutföljden.
För läsare, som älska ett sådant deltagande i skaldens verk,
eller vilja invigas i hemligheten deraf, erbjuder Fiskerjenten det
yppersta tillfälle, och vi äro öfvertygade att ingen, som läst den
mästerliga berättelsen rätt, skall tveka att med oss erkänna att
den är något af det bästa, som det nordiska diktarelynnet i
denna form frambragt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
