Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
13. Jeanette Stjernström.
Tolf somrar hafva strött sina blommor öfver den graf, deri
hon, — sjelf den älskligaste blomma, — en dag nedlades under tårar;
tolf vintrar hafva bredt sin snömantel öfver stofthyddan, lifvad
fordom, såsom få varit det, af tankens ljus och hjertats värme.
Berömmet har tystnat. Ack, det stannar ofta med
grafringnin-gens klockor. Tadlet har ock förstummats, i fall det ens nånsin
nalkades, än mindre berörde henne. Minnet lefver dock, och skall
lefva. Tidens dimmor förmå ej släcka dess stilla, men lifliga
glans; denna skall stråla: — i umgängesvänners hjertan, sålänge
ännu en lefver; — i svenska vitterhetens häfder, så länge liflig
inbillningskraft, ordnande tanke, varm, men ej öfversvallande
känsla, lefvande framställning, klart och behagfullt språk ega
något värde för svenska läsare.
Hennes vagga stod i ett patriarkaliskt hem. Man har i våra
dagar smålett åt, till och med en smula hånat det patriarkala.
Der detta uppträder blott »lagiskt», stundom tyranniskt, som hos
sin äldste representant, Judafolket, der tillfredsställer det visst
icke; men der dess välde genomtränges af kristendomens, det
vill säga kärlekens ande, der är och förblir dess makt
välgörande, enande, sammanhållande; den, och ensamt den, skapar
familjen, hopfogar denna med späker hand, — och familjens fasthet
och styrka är samhällets.
I ett sådant patriarkaliskt hem föddes och uppväxte Jeanette
Granberg. Vördnad, lydnad, inbördes tillgifvenhet voro husets
Lärer; vetgirighet och verksamhet, — både inåt och utåt,
idealisk och praktisk, — dess lifgifvande andar. Fadren var
sekreteraren i Landtbruksakademien P. A. Granberg, som på sin tid
intog ett ganska aktadt rum på den svenska Parnassen och
förtjente det. Man läser numera icke hvarken Leopold eller Creutz
eller Gyllenborg eller Oxenstjerna, hvarföre skulle man då läsa
Granberg? Också är han glömd, men i början af detta
århundrade både lästes, sågos och sjöngos hans bästa dikter mycket
och med lifligt deltagande. Han fick ock med Leopold och
Tegnér, Hans Järta och v. Beskow m. fl. dela äran eller skammen
— allt som man tar det — att smädas och hånas af Phospho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
