Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
het, och förebåda de än högre stående dikterna »Christina» och
»Carl X Gustaf». Ar 1854 beträdde förf:nan, första och enda
gången, vår .operas seen med »Violetta», musiken af H. Berens.
Både libretton och musiken egde ett afgjordt värde, skulle vi tro,
men publiken dömde annorlunda och den vackra operan upplefde
ej mer än 4 representationer.
Anonymitetens slöja bortlade den blygsamma författarinnan
aldrig sjelf, så vidt vi minnas, men med den stora popularitet
hennes arbeten vunno, kunde den icke länge hindra henne att
igenkännas och firas, något som ej hade ringaste inverkan på
hennes väsen, hennes hållning inom den allt mer vidgade
umgängeskretsen.
Hennes flesta, mest betydande skådespel blefvo uppförda på
dåvarande Mindre Theatern. Vid uppsättningen, rollfördelningen,
utförandet understöddes hennes författareskap der af en förenad
styresmans- och skådespelareförmåga, sådan svenska scenen sällan
sett. De från början blott æsthetiska meddelandena fingo med
tiden en stigande innerlighet och 1854 blef Jeanette Granberg
Edvard Stjernströms maka. Detta, ack, allt för korta
äktenskap, utmärkt lyckligt, verkade hvad hvarje äktenskap borde
göra: det höjde dem andligen båda. Vidsträckta utrikes resor,
företagna under de båda följande åren, lemnade fru Stjernström
tillfallen till studier, till en mångfald af iakttagelser och deras
begrundande, hvilken skulle gifva hennes författareskap den ökade
betydenhet det erhöll genom hennes båda sista dramer: »Christina»
och »Carl X Gustaf».
Dessa båda skådespel äro ett stort steg framåt. Väl är det
historiska materialet, serdeles i »Christina», nog fritt behandladt,
planläggningen litet obestämd och äfven här karaktererna någon
gång mer skizzerade än utförde; en ännu ej fullt tillräcklig
säkerhet och styrka i deras behandling röjes ock, men mindre än förut,
och den stora framgång båda dessa stycken rönt rättvisas fullt
af handlingens rörlighet och fyndiga vexling, den lefvande
framställningen, de ofta upphöjda, väl uttryckta tankarne, de
lyckliga sceniska effekterna, vittnande om betydligt utvidgad
kännedom och æsthetiskt förstånd i bedömande af scenens både inre
och yttre kraf. Bland detaljer i detta drama måste vi i
främsta rummet påminna om scenen i 5:te akten mellan Christina
och Carl Gustaf, en af de varmaste, bäst skrifna vår dramatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
