Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
litteratur eger*). Carl Gustaf är i stycket med detta namn
tecknad med betydligt mera sanning, styrka och verkligt lif än
*) Vi kunna ej neka oss ock läsaren nöjet att meddela denna seen.
»Christina.
Prins! det sägs att när de jordiska banden lossna, då dödens slöja
bredes öfver öga och hjerta, erfar man ett oemotståndligt behof att kasta en
blick tillbaka på sitt tillryggalagda lif, och om möjligt försona sig med Gud
ock sig sjelf. Nu, då jag står färdig att taga afsked af tronens glans och af
min faders graf, af det land som sett mig födas och allt det som varit mig
kärt och bittert, är också en sådan räkenskapsstund inne för mig.
Carl Gustaf.
Jag fruktar den räkningen icke så lätt låter sig uppgöra.
Christina.
Det är jemnt tio år sedan, dessa nu församlade Ständer till sin och
Sveriges regent hyllade en 16-årig flicka, ett barn visserligen, men ett barn,
hvars bröst lifvades af de ädlaste känslor, hvars hjerta ville flöda öfver af
kärlek till hennes land och som svor den heligaste ed att göra det stort och
mäktigt, äradt och sällt; — och nu står här framför Er en qvinna, hvars
ungdom är vissnad, hvars hjerta är förhärjadt, hvars regering varit en följd
af misstag, obegripliga nycker och dårskaper, — en qvinna, som hvarken
tror på heder eller dygd, som hånar hvad verlden nämner stort och heligt
och som i djupet af sin själ vämjes åt både sig sjelf och hela menskligheten.
Carl Gustaf.
Eders Majestät! ....
Christina.
Vill ni att jag skall säga Er orsaken till denna oerhörda förvandling?
Denna flicka hade ärft ett häftigt lynne, starka, våldsamma passioner; men
en känsla i hennes själ öfverröstade dem alla; det var kärleken till hennes
barndomsvän; en blick af honom stillade stormen i hennes bröst och tvang
de häftiga orden att stanna inom hennes läppar, — ett ord af honom
förmådde henne till hvarje ansträngning, till de största uppoffringar, och en
kärleksfall tryckning af hans hand gjorde hennes stolta sinne mjukt och
kommo hennes ögon att gjuta tårar af sällhet.
Carl Gustaf.
Hvad är det jag hör? ....
Christina.
Denne man begärde hennes hand, men tillbakastötte hennes hjerta; han
försäkrade henne om sin kärlek, under det han med glödande hänförelse
älskade en annan. — Förstår ni nu hvarför det blef natt i denna qvinnas själ,
hvarföre förtviflans likfärg utbredde sig öfver hennes kind och hennes
förhoppningar . . . Förstår ni nu hvarför hatets och hämdens demoner fingo
herraväldet i hennes bröst, hvarföre sjelfviskhetens och grymhetens blodspår
tecknade hennes väg och hvarföre stundom hennes hjertas pulsslag voro nära
att stanna af förfäran öfver henne sjelf och hennes gerningar?
Carl Gustaf.
Christina! Af nåd! ....
Christina.
När hans läppar ljögo, hur skulle hon kunna lita på tro och heder!
När hans tillgifvenhet icke var sann och uppriktig, hvad bekymrade hon sig
då om någon annans? .... Han föraktade henne! Välan! Hon frågade
icke mera efter samvetets bifall, de godas maningar eller sina undersåtares
väl! —- Han hatade henne, välan! Hennes lif blef ett elände och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
