Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
var af hennes egna och systerliga händer ordnad och prydd, så
att den blef en af hufvudstadens elegantaste och smakfullaste.
Umgänget der var hvad hon gjorde det till: lifligt, själfullt, utan
ansträngning och utan öfverdrifter åt något håll. Man var der
hemmastadd utan sjelfsvåld, allvarsam utan tröghet, glad utan
uppsluppenhet; man roade, intresserade sig och möjligen andra,
utan beräkning på någotdera. Det kom af sig sjelft; det kunde
ej vara annorlunda der9 tyckte man. Intet »m<? voila» i röst
eller åtbörd, ingen drapering in- eller utvärtes, à la Corinne
eller Georges Sand, utmärkte den lifvade kretsens herrskarinna;
men kring henne graviterade dock det hela, hon ledde och
uppehöll det glada, gedigna samspråket, utan att synas göra det eller
veta deraf.
Så var det, men det förblef icke så. Två år — och denna
husliga lycka var krossad, detta ädla umgängeslif förbi. Om
våren 1857 gaf fru S. lifvet — ett tynande, snart utsläckt lif —
åt en son. Det var mer än den fina, luftiga gestalten förmådde
uthärda. Hon blef sjelf dödens rof; men lifvet flydde utan
smärtor, utan dödskamp; hon gick bort med bönernas bön på sina
stelnande läppar, stilla, fridsamt, ädelt, så som hon lefvat.
På Johannis kyrkogård, tätt invid vestra hufvudgångens
norra sida, temligen nära gallerporten, ser man ett jernstaket,
prydligare än de omgifvande, och inom detta en aflång torfkulle,
skuggad af en hängask. Under denna kulle slumrar hon.
Ofvanom, mellan hängasken och staketet, hvilar mot detta en
mörk, gjuten jernplåt med de enda orden i upphöjd, förgyld
skrift: »Jeanette Stjernström, född Granberg.» Älskande
händer vårda grafven, det ser man. Hon är icke glömd, och hon
blir det icke så länge någon kan minnas henne.
N. A.
14. Finlands kulturutveckling efter skil]smessan
från Sverige *).
Innan vi gå att närmare redogöra för det arbete för finsk
språkforskning, hvilket fortgått vid sidan af häfdaforskningen,
anse vi oss böra till besvarande upptaga en fråga, hvilken af
*) Portsättning från 10:de årgången, sid. 300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
