Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
16. Den onämnda.
Nämn icke poesin! Ej henne hylla
Med ord du må. Låt hennes blomster-anda
Sitt milda doft i lifvet stilla blanda
Och, som violens osedd, luften fylla.
Om hon flyr bort, då kan dig sjelf du skylla.
Hvardaglighetens tunga enahanda
Hon med sitt regnbågskimmer ville randa
Och gråa dagen leende förgylla.
Hon saga blir vid qvällens trefna brasa
Och glädjens stämning vid det enkla bordet.
Hon vackra drömmar blir i dina nätter.
Ja hon är gerna med der barnen rasa,
Hon sätter ljuf musik till prosa-ordet,
Men visar sig ej ofta i — sonetter.
T. K.
17. Om Kvindestordaad.
I Sommer hørte jeg en Aften en Samtale mellem en Moder
og hendes fjortenaarige Datter, der i al sin Simpelhed dog
forekom mig saa frisk og naturlig, at jeg drister inig til at indbyde
»Tidskrift för hemmets» Læsere, til at dele den Rolle, jeg spillede
ved den.
Jeg var i Besøg hos den ovennævnte Moder. Hun og jeg sad
ude i Haven og glædede os ved den kjølige Friskhed ovenpaa
Dagens Hede; i Taushed lænede vi os tilbage mod vore svenske
Havestoles høie Rygge, og hvad mig angaaer, var jeg saa beha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
