Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
innan man kunde bringas att söka roten till det onda och finna
den — i folkupplysningens brister och missriktningar. Ju
klarare man känner nödvändigheten att söka läkedom för sitt onda,
och ju bättre man inser att man icke har råd att undvara någon
enda af de läkekrafter, som dertill erfordras, desto mäktigare
känner man sig också manad att likasom »fremelske» dessa
krafter, genom en uppfostran sådan, den höfves ett fritt och
sjelf-medvetet folk.
Hvad är då uppgiften för en skola, egnad att uppfostra
samhällets blifvande räddare?
Jo, säger den stora allmänheten, skolan skall uppfostra för
lifvet, d. v. s. utrusta barnen med de för det praktiska lifvet
nyttigaste kunskaper.
Denna åsigt är i förf:ns ögon en naivt egoistisk, emedan den,
med stöd af en oförstådd grundsats, låter menniskan göra sig
sjelf till medelpunkt för sina sträfvanden, i stället att lära
henne, att det endast är genom att tjena anden, och göra det
sjelfmedvetet, som hon kan frälsas. Den är vidare trångsinnad,
emedan den grundar sig på en ytterst begränsad lifsåskådning,
indelande menniskorna ända ifrån barndomen i små afstängda
yrkesklasser; den är slutligen dräpande, emedan den förqväfver
menniskans ädlaste del: anden. Yid den tid då lärjungen skulle
börja lefva på eget ansvar och tillfredsställa sitt hjertas åtrå
att söka Gud i sitt eget och mensklighetens lif, aflemnas han
ur den blott nyttighetssträfvande skolan, såsom en stympad
varelse, med vissnadt hjerta, förkrympt lifsåskådning och förtorkad
själ, betraktande lifvet såsom ett rof och verlden såsom
tummelplats för småaktiga lidelser.
Förf:ns åsigt om skolans uppgift är, såsom man väl kan
föreställa sig, en helt annan. Också han utgår från den bekanta
regeln: skolan skall uppfostra för lifvet. Men hvilket liff det
är frågan. Icke yrkeslifvet — icke embetsmannalifvet, icke
lifvet i och för blotta kunskapers inhämtande, utan —
menniskolifvet. Skolan skall af barnet göra en menniska och bringa det
att såsom sådan blifva sin bestämmelse trogen; detta dock icke
genom att lemna lärjungen ifrån sig mätt och tillfredsställd, utan
tvärtom hungrande och törstande efter ny näring för sitt andliga
lif och mottaglig för alla andliga intryck.
Men hvad är menniskans bestämmelse? »Låtom oss äta
och dricka, ty i morgon skola vi dö,» säger en. »Låtom oss
lefva efter naturens anvisning,» säger en annan. »Låsom oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
