Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
hela vårt lifskapital — är väl detta allt, som fordras för att i
kristlig mening råda öfver naturen?
Nej! förklarar förf:n. Yi hafva en natur inom så väl som
utom oss. Först då vi blifvit herrar öfver henne — först då vi
förvandlat tanke, vilja, känsla från blotta naturkrafter till
andliga krafter och gjort oss sjelfva till ett medium för anden,
hvarigenom han kan uppenbara sig, för att underlägga sig naturen —
först då hafva vi vunnit det rätta herraväldet och först då äro vi
sjelfva också fria. I andens tjenst allena står nemligen frihet
att vinna, emedan den allena tillfredsställer vår själs innersta
och djupaste begär: det att tjena Gud.
Huru skall då andelifvet väckas hos menniskan? Det
förberedes, säger förf., under den upptäcktsfärd hon småningom gör
genom andens otaliga uppenbarelseformer, hvilken tillika blir en
upptäcktsfärd i hennes eget inre, samt ett bemödande att finna sig
till rätta i alla dessa andliga rörelser, och bland dem söka sin
egen uppgift. Kommer så den afgörande vändpunkten i en
menniskas lif, då Guds ande tillspörjer henne, om hon fått klart
för sig, att hon icke är sin egen herre, samt om hon vill tjena
Honom och bli ett redskap för hans uppenbarelse i verlden.
Säger menniskan ja! då har hon från ett blott naturväsen
blifvit ett andeväsen och dermed »faaet et nyt Syn paa hele Livet.
Det er dette aandelige Syn og denne faste Viljesbeslutning, som vi
holde Troen.» säger förf:n. »Den skyldes os selv og den skyldes
dog ikke os selv; jeg vil tro med min hele Sjæl, men jeg vil det,
fordi jeg ikke kan Andet; det er Aandens Magt, som tvinger mig.
Derfor kalder den Kristne Troen en Guds Gåve.»
Nu begynner först menniskans egentliga frihetsutveckling,
ett arbete af egen art, der det mindre beror på hvad
ar-betaren uträttar i den yttre verlden, än på hvad han sjelf
utvecklar sig till. Och dock behöfver man ej frukta att arbetet
skall öfvergå till en blott sjuklig sjelfbetraktelse. Tvärtom
frambryter först nu den rätta geniensamhetskänslan; man känner
att man är påräknad bland arbetarne för Guds rike, och så
förvandla sig lifvets idealer till praktiska fordringar, hvilka taga
hela tillvaron i anspråk för att fyllas.
Skolan skall nu förbereda lärjungarne härtill, icke genom att
inpränta hos dem vissa förebilder eller lefnadsregler till blind
efterföljd; utan genom att utveckla deras sjelfverksamhet, öppna
deras ögon för andens mångfaldiga uppenbarelseformer, väcka
deras lust att tränga till kärnan af allting, för att se till om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
