Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
I Paris när man vill vara rätt artig — som gåfvo den svartsjuke
Doktor Bartolo ämne till nya misstankar. »Tiens!» utbrast han,
med förgrymmad uppsyn, »qui done ta donné ce bouquet
magni-fique?» Dessa små impromptus applåderades ofantligt.
Nyss hemkommen från Seineport, der Legouvé har sin villa,
som äfven är ett litet paradis med en utmärkt vacker och
skuggrik park, skyndar jag att skicka dig mina intryck medan de ännu
äro friska. Det var den roligaste dag jag haft i Paris. Mina
förväntningar blefvo vida öfverträffade, och jag anser det såsom en
lycka för hela lifvet, att ha fått blicka in i ett sådant hem, se
ett sådant familjelif, och lära känna en sådan man som Legouvé.
Både han, hans dotter, M:me Devalliere, och dennas svägerska, en
gudaskön spanska, mottogo oss på det allra vänligaste. Efter en
déjeuner, (vi skulle kallat den middag), med sex rätter mat och
dessert, fördes vi ut i trädgården, jag, din egen lilla Hanna,
vandrande stolt och förtjust vid Legouvés arm. Du kan ej tro hvad
det var roligt att höra honom tala, och huru mitt mod växte då
jag fann huru enkel och god han var. Han är dock helt
annorlunda än jag tänkt mig honom. Han har ett litet hufvud,
mörkbruna liffulla ögon, en fint aristokratisk hållning, och i trots af de
sextio åren och det gråsprängda håret ser han ännu helt ung och
kraftfull ut. Han uttrycker sig, som man kan vänta af hans
skrifter, utomordentligt väl, men, olikt andra fransmän, slår han
ej omkring sig med artigheter och granna fraser. Ädelhet och
godhet äro de framstående egenskaperna så väl i hans tal som
hans väsende.
Bland annat berättade han mig om en ung svenska, som för ett
år sedan besökt honom med sin far. Något vackrare förhållande än
mellan henne och hennes far hade han aldrig sett. Hvad som särskilt
rört honom, var »det nästan moderliga i hennes ömhet mot den gamle,
paradt med det i öfrigt så friska, glada väsendet». Sällan, sade
lian, hade han sett en ung flicka med så skarpt hufvud »et tant
d’esprit». Han hade läst för henne en dram, som han just då
hade under arbete, och bedt henne säga sitt omdöme derom. Hon
hade gjort ett par små anmärkningar och han bad mig nu helsa
henne och säga att han begagnat sig af dem. Det är roligt att
höra beröm om landsmän, helst från sådana läppar, och du kan
väl förstå att jag med glädje åtog mig uppdraget.
Då sedan talet föll på Legouvés nya bok, en
fortsättning af »Les peres et les enfants», frågade han om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
