Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
20. Småprat om poesi.
Några ax för Småland, nödåret 1869. Stockholm. Pris 1 R:dr.
Nog har väl du, som jag, kära läsare, öfvat den ädla
konsten att bringa ax i blom genom att bära dem i din varma hand
och andas på dem med barnsliga läppar! Hvarföre skulle vi ej
då kunna bli barn på nytt och göra detsamma för
Smålands-axen? Gifna och mottagna med varm hand och i barnslig anda
skola också de slå i blom, ja, än mer, bära frukt! Och
detta kanske icke endast för de hungrande. De äro svaga,
det är sannt; det syns på dem att de äro nödax, vuxna på hård
mark och vattnade af tårar. Men ett och annat sväller dock
redan af inre lifskraft. Här är ett sådant — ett prof-ax. Tag
det, och jag är viss att det, skall lära dig — i fall du ej vet
det förut — hvad slags värme det är, som drifver ax, sådana
som dessa, i blom och bringar dem att bära tusenfallt frukt.
En Personalia.
(En sann bild från vestra Sverige, af B. E.)
Jag gick förbi en kyrkgård;
En skara der stod och gret.
Jag frågar: »Hvem är jordad?
Det är väl en ryktbarhet?»
Då hörs en gumma snyfta:
»Jag tror väl att denna har
Mest okänd dött, som lefvat!
Vår kära mamsell det var.»
»Jaså! Hon gaf er mycket?
Hon var både rik och god?»
»Ja, hon var rik på sanning
Och gaf både tröst och mod!
Hon gaf mig aldrig pengar,
Hon hade ej mycken mat —
Men när hon räckte handen,
Det var som en gulddukat!»
»Här stå väl tretti gummor
Och femtio unga mör,
Som stöd och råd nu mista,
När denna mamsellen dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
