Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Med hjertat värm dt af den systerliga helsningen och själen
full af de glada framtidstankar den uppkallat, bortlade vi den
lilla sången, funno derunder de ofvannämnda småskizzerna, och
sutto snart fördjupade i betraktande af de täcka och omvexlande
teckningar, Benedicte här med lätt och skenbart flygtig, men dock
alltid träffande, stundom mästerligt karakteriserande hand
utkastat.
»Vil Virkeligheden opfylde Phantasiens Løfter?» frågar sig
Benedicte, då hon gått ombord, för att anträda färden till »det
gamle Stammeland», hennes egen fäderne-ö: Island. »Begyndeisen
var suur.» Regnet sqvalade ned och fartyget hade icke mer än
sex kojer för femton damer. Men Benedicte är en erfaren
resenär, hon vet att »Reiselivets store frugtbringende Hemmelighed»
ar »at lade fem være lige», och tack vare denna förträffliga konst,
bibehåller hon icke allenast sjelf, under resans alla vexlande
skiften, ett orubbligt godt lynne, utan meddelar äfven den goda
Guds gåfvan åt sina medresande och, bland dessa, främst åt sina
läsare. Det är således med verkligt nöje man följer henne,
alltifrån den bedröfliga ll:te Juni — hennes förhoppningars graf —
då hon, hittills en verklig sjöhjelte, »måste følge med den
almindelige Strøm og blive søsyg», om icke annat, så för att få
tiden att gå — ända till långt fram på sensommaren, då hon lemnar
oss medan höet ännu doftar på det isländska »tunet».
Huru gerna skulle vi ej med läsaren stanna vid några af
de mellanliggande stationerna — göra en uppfriskande
morgonvandring på däck sedan stormen och sjösjukan lagt sig — aflägga
ett hastigt, men minnesvärdt besök på Færöarne — och derefter
med förf:nan taga en första anblick af Island, den »hægsælda
hrimhvita Moder — Fjallkonan frid!» (»den hugstora, rimhvita
modren — Fjellqvinnan den sköna»). Och när vi sedan blifvit
invigda i det kosmopolitiska Reykiavikslifvet *), hur gerna skulle
vi ej följa med på den äfventyrliga färden till Nordlandet,
öfver isfjell och hedar, »jöklar» och stenöknar, genom »rislende»
elfvar och gapande hålvägar, omvexlande då och då med en
grönskande ängsbit, eller en »Fjeldskraaning», bevuxen med det
»blomfagra» gräs. Ja, icke nog härmed; vi skulle vilja bjuda
läsaren på icke mer och icke mindre än ett isländskt bröllop;
derifrån låta honom följa de nygifta hem, och slutligen, vid Be-
*) Se »Min første Soirée i Reykiavik», meddelad i förra årgången af Tidskrift
för hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
